Paradise hotel-deltagaren fick hjärntumör

Wiktor blixtopererades – fick lära sig att gå igen

Andreas Hansson

Balansproblem. Feber. Spyor.

Tio år gammal blixtopererades ”Paradise Hotel”-jokern Wiktor Axborn för hjärntumör och tvingade lära sig gå igen.

– Det är nog därför jag är med i ”Paradise Hotel”, säger han.

Hela hans tillvaro rasade samman.

Men det skedde stegvis.

När nya Paradise Hotel-jokern Wiktor Axborn, 23, var omkring 10 år började hans balans kollapsa.

– När vi skulle cykla till stranden en dag ramlade jag plötsligt och trillade ner i diket, från ingenstans. När jag spelade fotboll och kom i närkamp föll jag ihop pladask på marken, säger han.

Men det dröjde några månader innan familjen förstod att något var fel.

– Jag fick feber och spydde, några dagar senare var det borta. Sedan kom det tillbaka igen, säger han.

Blixtopererades på Sahlgrenska

Föräldrarna körde honom till sjukhuset inne i Falkenberg. Han fick göra balanstester, och klarade dem inte. Han skickades vidare till sjukhuset i Halmstad där en helkroppsröntgen gav dem mardrömsbeskedet: han hade drabbats av en hjärntumör.

– Jag skickades akut med ambulans till Sahlgrenska för att opereras direkt, tumören ligger och trycker på hjärnan, det kan gå riktigt illa. Man kan bli förlamad i delar av kroppen. Jag förstod inte vad det handlade om men det var hemskt att se mina föräldrar bli så krossade, säger han.

Han opererades två gånger och fick tillbringa sommaren på sjukhuset i Göteborg.

– Det var hemskt, jag var skiträdd. Tumören slog ut mitt balanssinne, så jag fick börja om från noll. Jag kunde inte gå själv, utan fick sitta i rullstol. Jag kunde inte gå på toaletten själv. Mamma eller pappa var hos mig hela tiden, ifall något skulle hända, säger han.

”Krama om nära och kära”

Med hjälp av kryckor började han kunna gå igen. Till hösten fick han åka hem igen, med huvudet täckt i bandage. Sedan följde åtta år av regelbundna kontroller innan han äntligen kunde friskförklaras, för fyra år sedan.

– Man gick med oron hela tiden att det skulle komma tillbaka. Jag har fortfarande försämrad syn på ett öga, och balansen kommer aldrig bli hundra procent igen. Ställer jag mig på en skateboard ramlar jag direkt, säger han.

I dag bor han i Stockholm och jobbar på kundtjänst. Han har ett stort ärr i bakhuvudet, och händelsen har förändrat hans liv i grunden.

– Jag tänker att man ska krama om sina nära och kära, för man vet aldrig vad som händer. Jag lever mer för stunden och har blivit mer spontan. Jag vill göra grejer i mitt liv, ha en story att berätta när jag är äldre, säger han.

”Paradise Hotel” är en sån sak. Drömmen om en musikkarriär en annan.

– Jag har rappat i några år men aldrig släppt nåt. Nu pratar jag med några producenter. Jag har skrivit några låtar om min uppväxt och det som hände. När jag tänker tillbaka på det får jag en boost: fan, jag måste göra grejer.