I kväll kommer allt handla om 'Higher'

Det tog sex år att hitta rätt.

Men årets vinnarlåt i ”Idol” är den första som faktiskt hör hemma på 2000-talet.

Och i kväll kommer allt att handla om den.

helskärm

Vi vet alla hur vinnarlåtarna i ”Idol” låtit genom åren.

”Parodiskt pampiga och stöpta i samma form”, skrev jag själv häromdagen.

Med ”Higher” är den formeln nu äntligen bruten.

Det är inget stort steg för mänskligheten, men en välbehövlig nypa frisk luft för ”Idol”-världen.

Hur låter den då?

Visst är den storslagen. Den innehåller, självfallet, en episk och högupplöst widescreenrefräng som bara avbryts av ett taktfast upprepande av titelordet. Och stegringen mot crescendot har så mycket dynamit innan­för västen att det bara är att fnissa förtjust åt allt det pampiga.

Men till skillnad från sina margarin­droppande föregångare känns den som att den har ett liv även efter att konfettibomberna slutat smälla på Globen i kväll.

Kanske allra mest för att den känns modernare och mera 2000-tal än ­någon annan vinnarlåt i ”Idol”-­historien.

Tänk mer Beyoncés ”Halo” än Glenn Medeiros ”Nothing’s gonna change my love for you” så har ni en liten fingervisning om åt vilket håll låten drar.

Vad spelar det för roll då?

Jo, i kväll kommer nämligen allt att handla om ”Higher”.

Fram till sista akten, där Erik och Calle ska göra varsin version av låten, är det så jämnt att man inte ens skulle kunna få in en rakad hamster mellan de bägge ­finalisterna.

Vem gör den bäst då?

Där landar det bara i vad man föredrar.

Calle får kämpa med låtens alla skyskrapehöga toner tills han, bokstavligt talat, blir blå i ansiktet. Men det ger en varm dimension av äkta hjärta i den ­soulmarinerade leveransen.

Erik tar det lugnare. Sångmässigt är det blankpolerat fläckfritt och den praktfulla stegringen i låtens slut gör han med en skärpa som är omöjlig att inte imponeras av. Men kanske är det mer tekniskt än hjärtevärmande?

Jag kan se poänger med båda angreppssätten.

Vilket som leder fram till segern är upp till er.