Hångel, fylla och rock 'n' roll
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-22
I tv-serien"Spung" vill man att allt ska vara på riktigt. Partyn såväl som taffligt sex.
Att göra ungdomsserier är knepigt.
Det blir lätt töntigt, pekpinnigt, orealistiskt eller bara sololjeglimrande "Beverly Hills"-käckt.
För det är ju så det oftast brukar vara. Äppelkindade 30-någonting typer som spelar gymnasiekids och levererar styltiga repliker kryddade med uttryck som "fett" eller "yo" för att vara "rätt i tiden".
Entré SVT:s nya ungdomssatsning "Spung".
Här är det hångel, fylla och rock"n"roll i varenda filmruta. Helt utan skimrande försköningar speglar serien hur det är att vara 19 år och på jakt efter en identitet. Ungdomarna i serien tillåts vara just unga och inte amerikanskt förståndiga.
- Jag ville redan från början att det skulle kännas riktigt och äkta. Och att göra det utan att ta med spritfester och taffligt fyllehångel vore oansvarigt. Och varför skulle vi inte visa sånt, säger Måns Mårlind, en av seriens tre regissörer.
Känslostormar från upprörda tittare är dock ingenting Spung-gänget oroar sig för.
- Det kommer säkert att bli ett jäkla liv från somliga efter att de sett serien. Men det är viktigt att poängtera att vi inte gör några ställningstaganden till karaktärernas beteende, varken för eller emot. Det är upp till tittarna själva att fälla domen, säger Daniel Larsson som spelar Kim, en haschrökande kille med vaxad pung och föräldrafritt liv.
Nu är "Spung" mer än en historia om ungdomar som super och knullar, även om det är en naturlig del av tillvaron som att fika, plugga, fundera över framtiden eller sortera skivsamlingen.
- Vi vill ta ungdomarna och deras känslor på allvar. Det är känslorna som är det viktigaste med "Spung". När du är 19 år och blir dumpad är ju känslan av att aldrig kunna bli kär igen totalt äkta och det måste man ju respektera även om man som vuxen vet att det kanske inte riktigt är så, säger Cilla Jackert som skrivit manus till serien.
I "Spung" får vi följa ett kompisgäng under deras sista termin på gymnasiet. Till skillnad från amerikanska ungdomsserier sprängs aldrig miljonärsfäders lyxyachter i luften, karaktärerna blir inte begravda av en lavin då de är på skidsemester och att vara populär är inte navet kring vilket livet cirklar.
- För oss är de små sakerna de viktiga. Det är det som livet handlar om. Ett helt avsnitt kretsar till exempel kring ett körkortsprov och det är nog så spännande, säger Måns Mårlind.
Musiken är en viktig och ständigt närvarande del i serien. Det dansas till The Strokes, festpippas till Nine Inch Nails och filosoferas till PJ Harvey, allt för att ligga så nära den samtid serien speglar som möjligt.
- Det finns ju ingen dåtid och knappt någon framtid när man är 19. Allt är bara "nu", hela tiden, säger Sandra Medina som spelar Ana-Maria.
- Det handlar om ungas känslor och relationer. Och de frågor man ställer sig i den åldern. När blir man vuxen och hur rakar man porrpung, såna grejer, säger Daniel Larsson med ett skratt.
Är det här ett sätt för SVT att ta upp kampen med dokusåporna, där det ju också festas och hånglas rätt friskt?
- Nej, absolut inte. Det är inte menat som provokation, det finns ingen avsikt att väcka debatt. Vi försöker spegla verkligheten, och sex och droger är en del av den, säger han.
Martin Söderström