”Tusentals Sweden Rock-stammisar kommer sms-rösta tummarna ur led”

Nöjesbladets Martin Söderström om "Idol"-temat Juryns val

Två finalister ska koras.

Temat är Juryns val.

Och det ser ut att bli en strid på kniven.

helskärm

Temat är lika enkelt som självklart.

”Juryns val”.

Ni vet, en låt som domartrion tror att idolerna kommer att kunna briljera med. En annan som de tror blir mer av en utmaning. Det här temat brukar dyka upp såhär långt in i tävlingen. Någon sade mig att det måste vara så, att det visst står i TV4:s kontrakt med Fremantle som äger ”Idol”-formatet.

Och på papperet ser den juryregisserade semifinalen i Scandinavium ut att kunna bli en strid på kniven.

Samtliga låtval känns faktiskt fläckfria i sitt sammanhang – och för sitt syfte.

Calle Kristiansson mäter fortfarande allt han gör i tävlingen mot sin knäckande starka audition med just Marc Cohns ”Walking in Memphis”. Det råder lite eller inget som helst tvivel om att han kommer att knyckla ihop den låten till en liten boll av blåögd sydstatssoul.

Att däremot lägga Rod Stewarts testosterondroppande discoklassiker i hans knä är, tja, ska vi kalla det... knepigare?

Calles kraft ligger i rösten. Någon showman kommer han kanske aldrig att bli. Men som utmaning betraktad är den i all ankelhet ett storartat låtval.

Segertippade Erik Grönwall å sin sida kommer ha alla marginaler på sin sida när han får släppa fram sin inre Bruce Dickinson. Naturligtvis kommer han att göra ”Run to the hills” klanderfritt och tusentals Sweden Rock-stammisar kommer, stärkta av fredagsölen, att sms-rösta tummarna ur led. Var så säkra.

”Heaven” är en helt annan femma.

Bryan Adams-tryckaren behöver något annat än fullt ställ och plattan fastsvetsad i mattan för att fungera. Återhållsamhet, tror jag är ordet jag söker. Inte Eriks starkaste gren såhär långt i tävlingen - även om ju juryn jämfört honom med Bryan Adams själv minst en gång tidigare.

Men, återigen, som utmaning betraktat ett utmärkt låtval.

Tove då?

Umeåtjejen har givits Kylie Minogues Kraftwerkdoftande rymddisco att sätta tänderna i. ”Can't get you out of my head” är rent av en av hela 00-talets snyggaste och mest effektiva popdängor, i min bok. Det kommer givetvis att gå som en dans, allt annat hade förvånat mig till vansinnets gräns.

Det är det andra låtvalet, utmaningen, som är det intressanta här.

George Bensons ”The greatest love of all” gjordes odödlig av Whitney Houston. En hjärtsvällande powerballad som inte ger en millimeters utrymme för felskär. En låt som, i klarspråk, kräver sin sångerska. Tove har, med lyckat resultat, flera gånger under hösten lutat sig mot en naturlig coolhet och skönt avig stjärnglans. ”The greatest love of all” fordrar betydligt mer.

Och känns därför, på papperet, som ”Idol”-höstens mesta ”bära eller brista”-ögonblick.