Pernilla Månsson Colt: ”Jag jobbar för mycket”

Publicerad 2014-01-27

Så hanterar tv-profilen stressen

Hon är programledaraktuell i SVT:s satsning "Husdrömmar".

Trots att premiärsäsongen inte är färdiginspelad har nästa redan påbörjats - samtidigt ska hon producera "Antikrundan".

– Jag får egentligen inte ihop det tidsmässigt, säger Pernilla Månsson Colt.

Programledaren och producenten Pernilla Månsson Colt, 47, har det hett om öronen.

I kväll är det premiär för hennes senaste satsning, "Husdrömmar", i SVT. Trots att premiärsäsongen ännu inte är färdiginspelad har en andra säsong redan påbörjats. Samtidigt jobbar hon som producent med både den nuvarande och nästkommande säsongen av "Antikrundan".

”Jag jobbar för mycket”

Frågan är hur hon hinner med.

– Det gör jag egentligen inte, tidsmässigt. Jag kan säga att vi pratar inte om någon heltid här, det är mycket mer än så.

Funderar du på att välja mellan programledar- och producentrollen?

– Jag vill göra bägge delar, jag tycker att det är så himla kul. De befruktar och berikar varandra.

Jobbar du för mycket?

– Ja, jag jobbar helt enkelt för mycket. Men jag får bara fixa det. Jag har så himla kul på jobbet. Så jag kör på tills någon säger att det inte håller längre.

Oroar du dig för utbrändhet?

– Nej, inte jag. Jag är ganska bra på att koppla av. Det viktiga är att man hittar tid till återhämtning. Och så fort jag kommer hem står en sjuåring vid dörren och då måste jag bara vara mamma. Och det är jäkligt skönt. Att vara i nuet, med honom. Jag är säkert inte världens bästa mamma när det gäller att ta honom på 70 olika aktiviteter hit och dit och det finns säkert annat som andra mammor gör mycket bättre, men vi har kvalitetstid ihop och jag tror att det ger jättemycket.

Du säger att du själv inte är orolig, innebär det att andra är det?

– Det är klart att det sitter chefer och tittar på mina tidlistor och säger att det inte kommer hålla. Jag låter kanske lite käck när jag säger att jag inte ser några problem, men det är klart att det funnits perioder när jag känt att nu är det för mycket. Då får jag åka hem och smågråta lite, och sedan är det bra med det.

ANNONS