Saknaden för stor – Gunhild bryter ihop
Publicerad 2014-04-10
Saknaden efter barnen blev för stor.
Då bröt Gunhild Carling ihop i tårar efter ”Let's dance”-repetitionerna.
– Jag saknar dem fruktansvärt mycket, säger hon.
Hemma i Skåne finns sonen och dottern, sex och åtta år gamla.
Under ”Let's dance” på TV4 har jazzmusikern Gunhild Carling, 39, bara hunnit träffa dem ordentligt under två helger de senaste åtta veckorna. Efter onsdagens repetitioner blev saknaden för stor och hon bröt ihop i tårar.
– Jag fick världens gråtattack för att jag känner bara att jag saknar barnen så fruktansvärt mycket, säger hon.
”Vill inte bara ringa”
Hon avbröt Nöjesbladets tv-intervju och blev tvungen att gå ut och samla sig. Tillsammans med sin man har hon försökt hitta ett fungerande system för att hon inte bara ska bli en röst i telefonen.
– Min man tar hela ansvaret, att köpa mat, väcka dem, få iväg dem på idrott och allt. Och då vill inte jag tränga mig på och säga att vi ska skypa. Vi skypar litegrann, och jag vill heller inte bara ringa och fråga hur skolan var, säger hon.
”Det hettar till”
Det har varit svårt för Gunhild och dansaren Kristjan Lootus, 35, att få träningen att klaffa med privatlivet. Gunhild är i Skåne på helgerna och vill träna på måndagar. Men då har Kristjan tagit hand om sina barn.
Problemet resulterade i heta debatter.
– Kristjan är en känslomänniska och jag är en känslomänniska, det hettar till och i nästa sekund kramas vi, säger hon.
Gunhild erbjöds av produktionen att dansa tillsammans med någon annan på måndagar. Det tackade hon bestämt nej till.
Nu tränar de i stället tidigt på lördagarna och struntar i måndagarna.
– Jag skulle aldrig vilja ha en annan dansare, Kristjan är magisk. Han har varit helt fantastiskt och tränat med mig väldigt mycket.
Tappat greppet
Turnéschemat har gjort att helger inte bara gått åt till fredagens direktsändningar, utan också till konserter och spelningar ute i landet. Därför har tiden med familjen blivit minimal för sångerskan.
– Det känns mycket märkligt. Men den som ger sig in i leken får ju leken tåla, och jag vill inte beklaga mig, men just i dag började jag gråta. Jag kände att jag hade tappat greppet lite, säger hon.