Rocktema – samma skrattfest varje år

Nöjesbladets Martin Söderström om TV4:s skruvade bild av rock’n’roll

Det är lika roligt varje gång.

TV4:s definition av ordet ”rock”, alltså.

Förbered er på en farsartad skrattfest på fredag.

Ta fram tuperingskammen. Åla dig ned i spandextajtsen. Blanda en fulgrogg och gör djävulstecken som vore det 1986 all over again.

Ja, som ni ser är fredagens ”Idol”-tema alltså rock.

Varje år, varje säsong är jag spänd som en bågfil av längtan efter just detta tema.

Eller nej, det är inte riktigt sant.

Det jag längtar mig svettig över är att få se låtlistan i förväg. Att än en gång få ta del av TV4:s skruvade bild av vad rock’n’roll vill säga. Kika på listan en gång till. Det går och raljera över låtvalen och göra sig lustig över dem tills korna går hem, om man så vill.

Programledningen har alltså en hel rockhistoria att grotta ner sig i.

60 år av ovärderliga skatter, omtumlande pärlor och underbart oväsen att plocka fritt från.

Allt från Bill Haley till, säg, Glasvegas.

Istället väljer man Cher. Och Bon Jovi gånger två.

Ursäkta en cynisk nöjeskrönikör, men det här är ofrivillig humor av yttersta klass.

Idolerna själva ska naturligtvis inte klandras för den stora humorn i TV4:s dårhusdefinition av vad rock egentligen är. De får ju, som alltid, en förutbestämd lista över låtar att välja mellan.

Lars Eriksson är den som, på papperet, ser ut att ha störst potential att komma ut på andra sidan rocktemat med någon som helst heder i behåll. Om han nu kan motstå frestelsen att göra fumligt Lundaspex av Nirvana-klassikern, förstås. Och för detta finns, som vi lärt oss vid det här laget, inga som helst garantier.