Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Har inte nattduellen blivit förutsägbar?

Publicerad 2015-05-17

Kristoffer Bergström om Mästarnas mästare

Nattduellen påminner om en gatumagiker som klamrat fast vid sin repertoar för länge.

Vi i publiken har lärt oss tricken.

Våra hjärnor gäspar.

Kristoffer Bergström.

Såg ni den lilla försmaken av nästa veckas program?

Äntligen kommer Danijela Rundqvist tillbaka. Vi får fem sekunder med henne och jag älskar allihop. Hon svär över att ha räknat fel på ett mattetal, tar ledningen i en grävtävling och talar svärmiskt om Patrik Andersson i kalsonger.

Och äntligen verkar Björn Lind knuffas ur sin säkerhetszon. Han pressar sig under en stock och får andnöd, håret är på ända, han liknar en förryckt, som författaren i The Shining.

Men det är nästa alltså nästa söndag.

Om det som just varit finns mindre att säga.

Det började, det pågick, det tog slut.

Helen och Anna Carin åkte ut, Patrik och Sara gick vidare, och mest glädjande var att se det tröga gänget splittras.

I brist på andra ämnen vill jag lufta en tanke som växt sig starkare under säsongen. Har inte nattduellen blivit förutsägbar?

Själva grenen är fortfarande lockande i sin enkelhet. Fem ljusstavar, en släcks och ska fångas. Problemet är att SVT klipper duellerna identiskt. Först en helbild på de tävlande och ljusbordet. Sedan panoreringar över spända ansikten, fixerade pupiller. En närbild på stavarna som glider in och ut ur fokus. Tillbaka till ansiktet.

Och så helbild igen.

Nu ska det hända, det fattar vi, stråkarna blir starkare, förväntan stiger – och där!

Scenerna var dramatiska de första gångerna, men en bit in i säsong sju biter inte knepen längre. Jag tror inte för en sekund att stavarna ska slockna medan kameran smeker en hand som greppar en kätting. I stället kompromissar min hjärna: får jag ta en tupplur medan klipparen stilar i tjugo sekunder så lovar jag att vara på helspänn när det ska avgöras.

Mitt förslag är att SVT borde återgå till det enkla. Lita på att duellen i sig är magnetisk.

Filma i en vinkel, helt utan klipp och musik. Bara två koncentrerade idrottare mittemot varandra. Låt sedan vissa rundor avgöras på sju sekunder och andra få pågå i två nervdallrande minuter.

Det vore spännande.