Sissela Kyle: ”Jag är trött på att unga tjejer dör”

Hon är less på sexismen i tv.

Nu ska Sissela Kyle gestalta en kvinnorättskämpe i SVT:s nya miniserie.

– Jag är trött på att unga tjejer dör, här är det vuxna kvinnor som gör, säger hon.

Sissela Kyle, 56, kom väl förberedd till rollen som kvinnorättskämpen Dagmar Friman i SVT:s miniserie "Fröken Frimans krig".

Hennes mamma blev Nordens första professor i kvinnohistoria på 80-talet, och själv har hon slagits mot sexismen i underhållningsbranschen.

Ämnet i serien, kvinnokamp, ligger henne varmt om hjärtat.

– Det är så otroligt tufft, vilket motstånd de här kvinnorna mötte. Vilken okuvlighet de visade. Men uppdelningen av människor finns kvar än i dag, vare sig det handlar om kvinnor, homosexuella eller invandrare. Vissa får och vissa får inte.

Hur ser det ut i din bransch?

– Det återkommer hela tiden att det anses intressantare med män. Kvinnoroller blir typiserade. Mannen står för individen och kvinnan som bärare av ett kön. Unga tjejer dör, här är det vuxna kvinnor som gör. Det är min devis.

”Blev rosanrasande”

Du blev själv drabbad av något liknande i ”Parlamentet”.

– Det är en gammal historia, men samtidigt så typisk. Jag var med i starten av programmet men kunde inte göra en andra säsong. När jag senare skulle komma tillbaka sa deras nya programchef ”nej” med motiveringen att ”vi redan har två blonda tjejer i panelen”. Jag blev topp tunnor rosenrasande och höll på och ryade om det där fram och tillbaka. Jag tog inte ens upp att de satt åtta skalliga män i kostym bakom panelen.

Hur ser du tillbaka på incidenten?

– Det är ju absurt. Och jag kan tänka mig att komiker som Özz Nûjen och Soran Ismail fått uppleva liknande saker i efterhand. Frågan är vad som är normen? Vem är intressant som person och vem är det inte? Men det här har förändrats och upplevs som förlegat i dag. Jag tror att det blir bättre.

Har du rådfrågat din mamma inför den här rollen?

– Ja, det har jag. Vi har pratat om den här tiden, som är så intressant ur ett kvinnohistoriskt perspektiv. Sedan har hon påverkat mig enormt genom hela livet, min syn på omvärlden. Sedan är jag ganska flamsig och tramsig också, och går inte och funderar på de här frågorna hela tiden. Men jag har dem i mig.