Haveriet ”Förlåt mig” är tillbaka – lika smaklöst nu som då
TV-KRÖNIKA ”Hej, Linda Lindorff heter jag. Jag jobbar med ett tv-program som heter ’Förlåt mig’ och jag kommer med en hälsning från någon som står dig nära.”
Man får kalla kårar av orden – för nu är det alltså tillbaka. 90-talsprogrammet från helvetet.
Tänk dig själv. Du har ett enda barn, och han bröt kontakten med dig för sju år sedan, när han var tonåring. I dag är han en vuxen man, och du vet inte hur han ser ut, hur han mår eller var han bor.
Sedan, plötsligt en dag står Linda Lindorff, av alla människor, på din trapp och rycker i din dörr och försöker komma in, med ett kamerateam i hasorna.
Har du inte lidit tillräckligt?
Men vänta, det blir värre. Det visar sig nämligen att du nu inte är det ofrivilliga föremålet för vilket snyftprogram i TV4-gruppen som helst – utan för rebooten av "Förlåt mig". 90-talskalkonen från helvetet och ett av de mest hånade och utskällda programmen i den svenska tv-historien, som man på sentimentala Sjuan nu av någon outgrundlig anledning har bestämt sig för att gräva upp ur sin skamgrav och släppa lös på nytt.
Ni som såg det när det begav sig lär inte ha lyckats förtränga det trots att över 20 år har passerat. Men för er yngre; Det handlade alltså om människor som av olika anledningar ville säga förlåt till någon eller några. Men inte på det sättet som vi andra brukade säga förlåt, typ med ett telefonsamtal, ett besök eller kanske ett brev – utan totalt drastiskt och okänsligt, för öppen ridå i tv.
Och konceptet är i princip detsamma nu, även om den fasansfullt stela studiomiljön har bytts ut mot möten i folks naturliga habitat. Tanken är väl att det är en ny tid nu, att reality-tv har gjort folk mer luttrade vad gäller intrång i privatliv och allmänt känslofnaskeri.
Men "Förlåt mig" är i grund och botten fortfarande lika förkastlig skit-tv. Vi må ha "vant oss", och lär inte bli lika chockade som sist. Och visst kan man låta sig svepas med och bli berörd.
Men då får man påminna sig om vad det handlar om; En ogenerad, smaklös och tittarsifferkåt exploatering av människors sorger och trauman, komplett med vulgära rekonstruktioner av personliga tragedier och en flåsig programledare som talar i plattityder, och inte kan dölja sin upphetsning utan ser ut som att hon är ute på skattjakt.
Ett rövprogram – då och nu.
”Förlåt mig” sänds i Sjuan på torsdagar.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv