Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Evald, Osvald

Skandallåten i Idol ger Zandra gåshud

Publicerad 2013-11-15

Idolerna kör ­unplugged som om MTV fortfarande var hett och rätt.

Det här är ­Nöjesbladets Zandra Lundbergs dom ­efter repetitionerna.

Jens

”Layla” (Eric Clapton)

Det har hänt att Jens har halkat snett. Men lika fel som det blivit då, lika rätt hamnar han nu med den här låten. 100 procent Jensorgie för de som gillar hans säregna röst. Och det gör man ju.

”Radioactive” (Imagine Dragons)

I vanliga fall hade det här varit som skönt som fågelkvitter och skogsdus i öronen men Jens slår sig själv med det förra framträdandet. Uttrycket känns för snarlikt, det här hamnar oförtjänt i skuggan.

Kevin

”Don’t look back in anger” (Oasis)

Bard brukar prata om att Kevin tävlar i en helt egen tävling i tävlingen. Men med den här låten är han uppe och brottas med de andra idolerna igen. Sången är bra. Och utstrålning, ja det har han ju så det skulle räcka till en hel familj.

”Hall of fame” (The Script)

Jag kan omöjligt förstå varför ­Kevin valt den här låten. Den är alldeles för svår för honom. Han måste öva sig blodig i halsen om det här ska bli något i kväll.

Erik

”Kiss from a rose” (Seal)

Falsetten är verkligen ­någonting att hänga i jul­granen. Men annars händer det inte så där vidare värst mycket.

”Shake it out” (Florence & The Machine)

Låtväljarkungen har gjort det igen. Han lyckas göra den här låten så krispig och fräsch att det känns som att viras in i nytvättade lakan.

Sandra

”Fast Car”(Tracy Chapman)

Hjälp, vad händer riktigt? Frågan är om Sandra vet själv. Det går ­inte att urskilja ett ord ur verserna, allt går för snabbt. Hon kommer av sig under repetitionen. Nej. Sandra hänger löst i kväll.

”No One” (Alicia Keys)

Konstigt, det känns som att Sandra redan har gjort den här låten. Några gånger om. Men visst. Hon har, precis som alltid, bra tryck i rösten men den här gången finns inte tillräckligt med finess och känsla. Det blir flickrumstrall.

Elin

”Freedom” (George Michael)

Visst, det är störtskönt gung på scenen. Men det gungar liksom förbi och försvinner ut i tomma intet. Två minuter senare och man har glömt att Elin någonsin tagit sig an den här låten.

”Wrecking ball” ­(Miley Cyrus)

Ja! Ja! Elin slår till med sitt första riktiga gåshudsframträdande.

Följ ämnen i artikeln