Lågt och förbannat onödigt, juryn

Aftonbladets nöjeskrönikör Martin Söderström om kvällens program

Kritik är en sak.

Personangrepp en helt annan.

Det vi såg ikväll var lågt.

Och förbannat onödigt.

En av de saker jag gillat mest med den nya juryn är att de är bra på att ge intryck av att veta vad de snackar om.

Att de till skillnad från sina föregångare faktiskt åstadkommit något i en stenhård popbransch.

Deras mer avslappnade och betydligt mer hjärtliga framtoning har varit en annan.

I samma ögonblick som de visade att de hade för ambition att göra ”Idol” lite schysstare, lite mindre genomcyniskt kändes det lika lättande som när man vädrar ur ett sommarhus som stått igenbommat i alldeles för många månader.

Det vi såg i kväll var precis raka motsatsen.

Det bekymrar mig.

Okej att tävlingen gått in i ett tuffare skede.

Okej att konkurrensen är hårdare nu än under auditionturnén.

Det är helt i sin ordning och alldeles förväntat.

Men var exakt som ren elakhet passar in i den ekvationen begriper jag inte.

Under den gamla juryns trötta regim var sådana här personangrepp närmast vardag. Betydligt mer regel än undantag.

Det läskiga med det var att det var något man som tittare nästan vande sig vid, rent av förväntade sig.

Det är därför som frontalangreppet på Katia Löfgren lämnar en sådan extra obehaglig smak i munnen.

För att jag trodde att det var något vi lämnat bakom oss.

För att det är något som jag fick för mig att den nya juryn stod över.

Jag säger inte att det är fel att kritisera ett framträdande när det finns fog för det.

Visst, tjejen prickade månne inte alla toner rätt.

Fine, det händer alla.

Men att gå därifrån till rena personangrepp är obegripligt.

Exakt vad hennes klädstil och ålder har med saken att göra är för mig ofattbart.

Juryns nedslagning av stockholmstjejen liknade mer ett karaktärsmord än något annat.

Och det känns tråkigt och ledsamt att den nya juryn hade så lätt att trampa ned i elakhetsträsket.

Men mer än något annat är det lågt. Och förbannat onödigt.