Så bra var idolerna under genrepet

Helena Trus

Låtvalen från temat topplistan är deras egna. Men hur bra gör de ifrån sig? 
Nöjesbladets Helena Trus följde “Idol”-genrepet minut för minut och kollade in artisternas dagsform. 
Het eller ljummen?

1. André Zuniga-Asplund, "The lazy song":
Årets Brandon Walsh öppnar showen något skakigt, och kämpar med att övervinna halsflussen. Till slut bjuder han på en len gräddtårta, men garnityren saknas. 
Andrés image är som gjord för ett boy band. Om det vore 90-tal hade Backstreet boys kickat ut Nick Carter och tagit in André istället. Flickhjärtan skulle bulta. 

Dagsform: Ljummen. 
2. Roshana Hoss, "Call your girl friend": 
Det är inte lätt att gå ut och äga scenen. Ännu svårare att göra en Robyn. Roshana sliter med att förmedla känslan av desperation och förväntan. Och klarar uppgiften. Det märks att den avhoppande Love Generation-sångerskan har scenvana, och älskar´t. Det kommer hon komma långt med.

Dagsform: Het.
3. Linnea "Linni" Barresjö, "What are words":
Linni tar sig an en av årets mest sönderspelade låtar, det är ingen lätt uppgift. Hon har personligheten, men den stora utmaningen blir att hålla tonerna rena och sätta alla bitarna när det väl gäller. Trots stora ord från en liten person förmedlar hon låttexten med trovärdighet. 
Risk att vi får se Bard i tårar igen!?

Dagsform: Het. 
4. Emil Elton, "Every tear is waterfall":
Oj, det där var splittrat. Får inte grepp om grabben Elton. Stundtals missar han texten och takten, nästa sekund dansar han locking och moon walk. Som en korsbefruktning mellan en mini-Håkan Hellström och Danny Saucedo. Visst är han lite festlig, men han får jobba på den här med att hålla ihop framträdandet. 

Dagsform: Ljummen. 
5. Amanda Fondell, "Made of":
En udda fågel står på scen, och har valt en jädrans bra låt. Hon börjar starkt, men tappar lätt energin och drunknar i dunka dunka. Är stundtals för introvert, stundtals briljant. Hennes souliga röst skär igenom studion som en vasst knivblad. Jag vill se henne DANSA, skaka loss. Våga!

Dagsform: Ljummen. 
6. Denise Azim Brasjö, "The moment I met you":
Wow, hon är självsäker, går på scenen och bara kör. Befriande, trots det halvtrista låtvalet. Men även Denise behöver släppa kontrollen, shaka loss lite, och inte vara så kontrollerad. Låter stundtals lite för korrekt jag saknar glimten i ögat. She´s got the look, men hon får inte glömma att slå på charmen.

Dagsform: Ljummen. 
7. Olle Hammar, "Highway man":
Mannen med Michael Jackson-frippan överraskar med en av topplistans mest pulshöjande låtar. Så hur står det till med kondition? Energin? Och låttexten?
För det första måste Olle banka in texten så den sitter. Han besitter det naturliga gunget i benen och förhoppningsvis blir Olle kvällens Dextrosol, som får hela svenska folket att gunga i takt.

Dagsform: Ljummen. 
8. Moa Lignell, "Fxxin´perfect":

All heder till tittarfavoriten Moa som ställer sig på scenen OCH sjunger trots att hon i princip inte har någon röst eller luft i lungorna. Som hon kämpar, som hon lider men ändå inte ger upp. Vi kan bara hoppas på mirakel, eller att hon har en läkare med magiska mediciner.  

Dagsformen: Ljummen (men ändå så het).

9. Robin Stjernberg, "California king bed":

Att Robin har den bästa rösten bland killarna vet vi redan. Men att han är mästare på att waila är en nyhet för mig.

Han tar sig an hiten med den konstiga ordföljden "king bed". Med det låtvalet tror jag inte Robin vill säga att han har en stor säng, utan en stor röst. En smarrig mix av Tracy Chapman och Justin Timberlake som i alla fall ger mig gåshud. 

Dagsform: Het. 

10. Molly Pettersson Hammar, "Set fire to the rain":

När den här tjejen står på scen händer något. Jag tappar skrivförmågan, talförmågan och hakan. Hon får mina lungor att kännas som små, torra russin. 

Hon sätter tänderna i en av årets bästa låtar, och gör det minst lika bra som originalet. Hennes röst fyller studion med allt det som är gott och fantastiskt. Men, hon måste jobba på scenspråket.

Dagsform: Het. 

11. Amanda Persson, "Without you":
Som tagen ur en "Twilight"-scen trollbinder Amanda med sin svala aura. Amanda får mig att vilja vara tonåring igen. Jag vill besitta hennes självförtroende, hennes isiga blick och självklarhet på scen. Hon lyser upp som en fyr, trots att hon valt en låt utan refräng och inte riktigt sätter de högsta tonerna. 

Dagsform: Het.