Rybak – för skicklig för att vara charmig

Förut älskade vi alla mannen det lustiga leendet och den gulliga fiolen.

Nu önskar vi att någon kunde ta fiolen ifrån honom någon gång.

helskärm

Han tog oss med storm, inte sant.

Han vandrade in på Eurovision och vi var omedelbart överens om att han var det ljuvligaste vi någonsin sett. Vilken liten söting, va! Han fick oss att tänka på det gulligaste husdjuret vi aldrig fick som barn. Fiol i hand och lustig folkdansar-väst och utseende som världens sötaste lilla trollunge med luggen på sned och nyvaken blick. Som om han just öppnat ögonen för första gången och stod där mitt framför oss och fascinerades av världen.

Och som han sjöng och spelade. Vi var alldeles trollbundna! Tolvorna regnade över honom och spänningen i tävlingen försvann, men det spelade ingen roll, vi ville inget hellre än att den lilla raringen skulle vinna alltsammans.

Dagen efter var vi övertygade om att vi sett en världsstjärna födas.

Men vad hände sen egentligen?

Det har bara gått några månader, men Alexander Rybak har förlorat all sin glans. Allt det som förut var spännande och gulligt har blivit i det närmaste olidligt. När han vandrar in på Allsångs-scenen så tänker jag: Bara han inte har med sig sin förbannade fiol och så har han med sig sin förbannade fiol och då säger jag ÄH högt för mig själv och sen sitter jag och stör mig så till den grad på honom att det till slut börjar störa mig att jag inte riktigt vet vad det är jag stör mig på.

Så jag funderar på det.

Och kommer till slut fram till att man ser igenom honom. Alexander Rybak är helt enkelt för skicklig på att vara charmig.

Varenda blick, varenda drag med stråken är så förfinat, förbannat utstuderat charmigt att det plötsligt upphör att vara charmigt. Den där frisyren är inte kuddrufsig, den är stajlad.

Det där leendet borrade genom mig förut, men nu känner jag inte ens en krusning, för jag inser att det där leendet är ett leende som aldrig når ögonen, det är ett leende som inte kommer från någon själ, det är ett leende som odlats fram framför en spegel och allt det där gör att jag känner mig lurad och jag tycker inte om den känslan av att vara lurad, hör ni det! Jag tycker inte om den alls!

I övrigt var Allsången bra, tycker jag.