”Höstens mest pinsamma tv-ögonblick”

Het, ljummen eller kall? Martin Söderström har svaret – kollar ”Idolernas” dagsform

Nio artister.

Och en djupdykning ner i en av Sveriges största popskatter.

Veckans ”Idol”-tema är ABBA.

Aftonbladet.se:s Martin Söderström var på plats under repetitionerna och tog tempen på idolernas dagsform.

• Loulou Lamotte – ”S.O.S”

Loulous solvarma gospelröst ger en ny dimension åt Björn och Bennys skandinaviskt kalla popbön. Hon fyller varje centimeter av scenen med sin stora röst, och känslomässigt har hon hittat helt rätt. Lyckas hon bara lära sig texten också till fredagens direktsändning behöver hon inte oroa sig ett ögonblick för att åka hem. I början, när Loulou sitter helt stilla på en stol på scenen, kanske numret tappar något av det driv och rörelse man hade kunnat önska.

Men så fort hon reser sig och vågar ta för sig av scenen växer såväl låt som framträdande. Själv ser hon mest missnöjd ut, men efter tredje genomsjungningen kan hon inte låta bli att le.

Dagsform: Het.

• Lars Eriksson – ”Money, money, money”

Jösses. Lars gör skrikig kasperdockepop av den här låten – vilket väl på något sätt kan kallas… originellt. Men lägg till ett spastiskt rörelsemönster och en bebis motorik så har ni själva framträdandet i ett väldigt plågsamt litet nötskal. När han dessutom på ett sällsynt otufft sätt fotbollssparkar omkull en stol på scenen kan vi ha att göra med ett av höstens mest pinsamma tv-ögonblick.

De höga tonerna träffar så gott som samtliga stolpe ut på ett sätt som mest påminner om naglar mot glas. Jag gillar ju Lars. Men det här är bara obehagligt.

Dagsform: Kall.

• Alice Svensson – ”Lay all your love on me”

Snacka om att gå från klarhet till klarhet. Den här popbuketten blir ett färgsprakande litet fyrverkeri i Alices händer. Visst får hon stor draghjälp av att låten är ett mästerverk i det lilla, förstås. Men sången och närvaron är båda fläckfria. Vågar hon bara lägga scenen för sina fötter som under förra veckans sändning så kan hon bli livsfarlig för de andra.

Dagsform: Het.

• Robin Ericsson – ”Waterloo”

Att han valt ABBAs kanske mest sönderspelade låt gör honom inga direkta tjänster. Jag önskar så att Robin kunde fylla numret med taggigt rockrasp. Istället blir det mest som vanligt. Duktigt, men anonymt. Som coverbandsversion av Freddie Mercury, uppfödd på mellanmjölk och knäckebröd.

– Jag tappade texten totalt, kvider han själv efteråt och ser allt annat än nöjd ut.

Dagsform: Ljummen.

• Anna Bergendahl – ”Mamma mia”

Flickan från Nyköping är nog den som sätter fingret mest plågsamt på ”Idol”-konceptets största inneboende problem. Sakta men säkert så filas det som gjorde Anna Bergendahl så knäckande bra från början ned, centimeter för centimeter. Och jag kommer på mig själv med att sitta i studion och sakna den tufsiga lilla tjejen med gitarr som sjöng så att hjärtat brast. Hennes ”Mamma mia” är inte dålig, men full av tvekan och återhållsamhet. Och Annas brustna röst och det stört plastiga ”Singstar”-kompet kommer inte direkt så bra överens att de går hem och ligger sked.

Dagsform: Ljummen.

• Kevin Borg – ”Gimme gimme gimme”

Så fort Maltas svar på Darin Zanyar ställer sig på den välputsade scenen står det klart. Igen. Vilken enorm klasskillnad det är mellan Kevin Borg och större delen av hans medtävlare. Grabben är en showman ut i minsta por, och ABBA-temat är som gjort för honom. Ja, det är nästan kväljande käckt och irriterande nyduschat. Men framför allt är det proffsigt och sprängfyllt av energi. Missa inte när han i låtens break börjar dansa electric boogie som en übertaggad gympinginstruktör som överdoserat på druvsockret.

Dagsform: Het.

• Robin Bengtsson – ”Does your mother know?”

Svenljunga-sonen tar i så att han spricker för att framstå som en naturlig sång- och dansman. Han lyckas bara nästan. Sången sitter där den ska, men framträdandet lider svårt av att Robin B känns både valpig och forcerad. Pojken ser faktiskt mest bortkommen ut när han joggar runt på den lilla scenen i studions mitt. Kan komma att ligga riktigt pyrt till i morgon.

Dagsform: Kall.

• Johan Palm – ”The winner takes it all”

Johan själv klagar över ”uselt humör” och känner sig i dåligt skick. Och han får kämpa hårt med låtens oförlåtande långa toner.Det blir slirigt som attan, bitvis, men jag tycker han kommer över på rätt sida vägen mot slutet. Andra är inte lika förlåtande mot de falska tonerna.

”Alltså, jag sitter här och skäms”, hör jag någon säga bredvid mig.

Men ändå känns det här som något av en uppryckning från förra veckans skolauledoftande framträdande. Efteråt ser han helt utmattad ut och är röd som ett stoppljus i ansiktet.

Dagsform: Ljummen.

• Sepideh Vaziri – ”Dancing queen”

Stackars Sepideh drunknar fullständigt i de förinspelade körerna. Låten verkar dessutom ligga ett snäpp under hennes naturliga tonart, och de låga partierna blir svåra för henne att bemästra. Först i slutrefrängen blommar hon ut ordentligt.

Dagsform: Ljummen