Livet ska varvas med stilla vals och eldig rumba
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-26
Agneta Sjödin om finaldramat
Finalen av ”Let’s dance”! Alla paren samlas igen för en sista dans med gänget. Jag skriver min sista ”Let’s dance”-krönika, lämnar det jobbet bakom mig och blir åter dansare för en kväll.
Det har gått så många veckor nu sedan jag var med så det känns lite overkligt, som om de ringt och bett mig hoppa in för att någon skadat sig. Men det är också fantastiskt skönt att slippa prestera inför en jury, i stället bara gå in och njuta och ha en kul kväll.
Så kommer det att vara för mig och de nio andra paren som inte fick tillräckligt många telefonröster. Men för Claudia och Mattias är det en helt annan sak, det här är deras viktigaste kväll i ”Let’s dance”. Båda vill naturligtvis väldigt gärna vinna. Har man kommit så här långt så är det ett självklart mål.
Är det någon gång ni ska ringa och rösta på er favorit så är det i kväll – för är det en sak jag lärt mig under den här säsongen så är det att tittarnas makt är större en juryns.
Jag undrar vad jag hade gjort i kväll om jag inte tackat ja till ”Let’s dance”? Jag vet i alla fall vad jag hade missat om jag sagt nej. Den listan kan göras lång.
Mitt stillsamma författarliv vändes upp och ner under några månader och det var precis vad jag behövde. Nu efter finalen kommer det nog att lugna ner sig något, men det kommer aldrig att bli detsamma igen.
Och jag vet att det är så för de andra deltagarna också. Vi har bockat av ännu en upplevelse på livets lista. Jag såg en rolig men tragisk ”att göra”-lista när jag var på ett jobb i Boden i veckan: ”1. Kliva upp 2. Överleva 3. Gå och lägga mig igen.” Hjälp! Livet måste bestå av mer än det. Vi måste fylla det med musik, sång, dans och skratt! Eller hur?
I kväll är det final! Det finns två par som båda är värdiga vinnare. De kommer att bjuda på fantastisk underhållning. Det kommer även vi som inte är med och tävlar om vinsten. Och när strålkastarljuset släcks kommer vi fortsätta att dansa, sjunga och skratta ända in i gryningen. För det är något som vi har lärt oss i ”Let’s dance” – och det kommer vi att bära med oss hela livet!
När jag är ute i Sverige och gör dansuppdrag med Tobias ser jag vilken dansglädje det finns i det här landet. Jag tror att den alltid har funnits där, jag har sett det under min uppväxt i Hudiksvall, men jag tror också att ”Let’s dance” har bidragit till att sprida den ännu mer!
Nu tackar vi i ”Let’s dance” för den här säsongen. Hoppas att vi har gett er inspiration att säga JA till allt nytt och spännande som korsar er väg. Och att ni aldrig ska sluta omfamna livet i en stilla vals eller eldig rumba – jag tror livet behöver varvas med både och för att det ska bli en bra balans. Kontraster är viktigt!
Agneta Sjödin