Semifinalen blir en riktig rysare

Men juryns vinnarfavorit är uppenbar tycker Nöjesbladets Martin Söderström

GÖTEBORG. Två finalplatser.

Tre storfavoriter kvar i tävlingen.

Semifinalen i Göteborg har alla förutsättningar att bli en rysare.

helskärm

Den allmänna uppfattningen säger att det redan är avgjort.

Vem som följer Erik till Globen nästa vecka, alltså. De senaste veckornas manfall i ”Idol” har ju följt en lika tydlig och uppenbar linje.

Kort sagt har de tre senaste hemröstningarna gett precis de förväntade respass, i precis förväntad ordning.

Eddie, Reza, Mariette.

Går man enbart på favoritskapet och den tydliga linjen fram till Göteborg så råder det inte mycket tvekan om vem nästa person att bita i gräset blir.

Men det vore fan om soulrösten från Kristianstad skulle ge sig utan en ordentlig strid. Och det vore dumdristigt att ens fundera på att räkna ut Calle Kristiansson.

Inte bara för att Tove öppet visar sitt missnöje med låtvalen som juryn givit henne, medan Calle väljer den mer avspända och charmiga vägen.

Han har dessutom gjort en enastående resa från tävlingens lägre regioner av popularitet till att bli någon publiken inte kan få nog av.

Häromdagen gick den skäggige skåningen rent av om Tove i Nöjesbladets omröstning om den populäraste idolen. Sådant ska aldrig underskattas.

Favoritskap eller ej – semifinalen i Scandinavium ser ut att kunna bli en strid på kniven.

När vi ändå pratar favoritskap. ”Idol”-juryn verkar även de ha gett sig den på att den ena finalplatsen ska vikas åt Erik Grönwall. I så stor utsträckning att de ser ut att ha gett honom hela två låtar att briljera med.

För vad exakt, menar de att utmaningen i en Iron Maiden-låt ska vara för det mänskliga flyglarmet från Uppland? Den här sortens åttiotalshårdrock har Erik tacklat in i sargen så många gånger under hösten att det inte längre går att räkna.

Jag menar, det är ju inte direkt ”Conga” vi talar om här. Ni vet, Gloria Estefan-låten som blev den storröstade dansanalfabeten Andreas Sjöbergs biljett ur tävlingen härom året när juryn hade gett sig fan på att han måste bort. En ”Idol”-historisk dolkstöt som var allt annat än snygg.

Det här är på exakt samma nivå – fast åt motsatta hållet.

Favoritskap är inget brott. Men man hade ju önskat att det hade skötts lite snyggare. Och inte varit så svidande uppenbart hos vem juryns sympatier vilar.