Stjärnan återupptar sin karriär efter ’Mästarna’

Andreas Hansson

Hon hade lagt av.

”Mästarnas mästare” i SVT fick Anna Laurell att ta upp karriären igen.

– Jag blev jävligt inspirerad av alla där och kände att jag har mer att ge, ­säger hon.

Anna Laurell, 34, slutade med boxning efter att ha åkt ut i OS-kvartsfinalen i London 2012.

I somras fick hon förfrågan om att vara med i ”Mästarnas mästare” efter att fotbollspelaren Hanna Marklund, 36, skadat hälsenan.

Där blev hon pushad av de andra deltagarna att ta upp elitkarriären igen.

– Det är mästarnas fel att jag boxas igen. Jag blev jävligt inspirerad av alla där och kände att jag har mer att ge, säger Anna Laurell och skrattar.

”Saknade det så”

Under träningen inför ­inspelningarna upptäckte hon också hur mycket hon saknat boxningen.

– Jag började ju träna innan mästarnas för att komma i form, och då tänkte jag att bästa sättet är att gå ner

i boxningslokalen. Sen när började köra så kände jag att ”fan vad kul det är, jag saknar det så himla mycket”.

Att åldergränsen för boxning i OS höjts till 40 år spelar så klart också in.

Nu kör hon för fullt och har hunnit gå tre matcher. I helgen väntar dessutom SM.

– Jag följer mitt träningsprogram och det känns som om jag utvecklas hela tiden. Jag börjar komma i ganska bra form faktiskt. Jag har vunnit alla tre matcherna, säger hon.

Det stora målet är OS i Rio 2016.

– Det är klart att det är det som saknas på min merit­lista och det är dit man vill, ­säger hon.

Siktar på guldet

Du siktar på guld?

– Självklart.

Kan det gå?

– Absolut, annars hade jag inte tänkt tanken, men det är svårt att ge svar på det nu, jag var på läger för ett par veckor sen och då fick jag känna på lite internationell sparring och det gick ganska bra. Men jag har en bit kvar till mästarformen, säger hon.

Vad säger du till dem som tycker det är märkligt att du var med i ”Mästarnas mästare” nu när du är ­aktiv igen?

– De reaktionerna kommer säkert, men jag hade ju lagt handskarna på hyllan och gick bara ner och tränade för att komma i någorlunda form. Jag hade ju bara någon månad på mig för att jag var inhoppare för Hanna Marklund. Så det var inte meningen utan det bara blev så.