Martin är Sveriges svar på Susan Boyle

Torbjörn Ek

Tobbe Ek:

Han är Sveriges svar på Susan Boyle.

Martin Almgren är den osannolika idolen som vecka efter vecka fortsätter att imponera - på mig, juryn och tv-tittarna.

Ni har säkert sett deras audition-videor från brittiska ”Talang”. Paul Potts och Susan Boyle, båda med utseenden långt ifrån traditionella tvålfagra sångare. Som kliver ut och får en hel arenapublik att först tystna och gapa stort, sen ställa sig upp och jubla öronbedövande.

I Martin Almgren har Sverige nu fått sin egen version av Potts och Boyle. Lastbilschauffören från Lindesberg med uselt självförtroende, men en sångröst som skakar liv även i den mest kallhjärtade och surgnälliga recensent.

Och Martin har något mer och alldeles eget. Han har glimten i ögat som charmar tv-tittarna, juryn och studiopubliken med ett skönt leende, eller ett spontant skratt mitt under sina framträdanden.

Utan Martin i ”Idol” hade årets säsong hittills varit en lååååååååång transportsträcka mot finalen i december.

De andra saknar karaktär

Men Martin är inte oslagbar.

Än är han inte ett fenomen som Kevin Walker var för två år sedan. Han riskerar fortfarande att fastna och inte utvecklas. Då kan någon av de andra deltagarna rusa förbi.

Men för det krävs något alldeles extra.

För de andra är långt ifrån att klara sig utan sina ”Idol”-epitet. De är alldeles för karaktärslösa. Jag vet inget om hur en skiva med Bori, Tove, Frans, Axel, Anna-Sofia eller Ida skulle låta. Jag vet inte ens vad Simon vill med en artistkarriär annat än att bära lite spexiga kläder som får folk att minnas honom.

Den enda med lite tydlighet förutom Martin är Amanda. Men vill hon vinna ”Idol” kommer hon behöva slita ännu hårdare för att lyckas ta sig förbi en svensk Susan Boyle från Lindesberg.