De skulle platsa i skräckis av King
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-19
Nöjesbladets ”Let's dance”-krönikör Agneta Sjödin om bråket mellan Birro och Irving
Marcus Birro fick lämna ”Let’s dance” och Tony Irving kastade blommor – precis som Carola, fast av helt andra orsaker. Onekligen fanns inte kemin där, kanske kommer den aldrig att göra det.
Nu sitter Marcus på publikplats precis som jag och betraktar allt från en ny vinkel. Jag tror att han tycker att det är rätt skönt.
Marcus Birro och jag gillar Stephen King, vi har pratat om honom vid några tillfällen. Nu sitter jag här och funderar över vilken Stephen King-
roman som skulle passa bäst in på Marcus upplevelser i ”Let’s dance”.
Den första jag kommer att tänka på är ”Lida”. Den handlar om en galen kvinna som är besatt av författaren Paul Sheldon och hans böcker om Lida. Efter en olycka blir författaren fånge i hennes hem.
Men om Birro är författaren så återstår bara den andra huvudrollen åt Tony Irving?…?hm?…?jag vet inte hur besatt han är av Marcus Birro. Förmodligen skulle han aldrig låsa in Marcus i gästrummet, tvivlar på att han ens skulle bjuda honom på middag. Möjligtvis bjuda på honom till middag?…
Ett annat tänkbart scenario är ”Den flyende mannen” – i de tv-sända ”Tävlingarna” kan deltagaren antingen vinna pengar eller förlora en kroppsdel. Ju farligare tävlingarna är desto större vinster i potten. Tävlingen med de högsta vinsterna är Den Flyende
Mannen. Deltagaren vinner pengar för varje gång han lyckas hålla sig undan jägarna. Nej, det kanske är att ta i.
Måhända att kemin inte finns där mellan Marcus och Tony, men jag tror inte de skulle jaga livet ur varandra, eller?…?
Den av Stephen Kings romaner som kittlar min fantasi bäst i det här fallet är den om ”Carrie” – en mobbad ung tjej som växer upp med en galen mor. Carrie har övernaturliga krafter och kan flytta saker med tankens kraft. När hon blir arg kan hon inte kontrollera de här krafterna. Så på skolbalen – den lyckligaste kvällen i hennes liv – utsätter några av eleverna henne för ett elakt spratt. Carries krafter löper amok och ingen kan stoppa henne.
Det är tur för oss att Birro inte är hämndlysten – han har kommit längre än så och lärt sig förlåtelsens befriande kraft.
För att citera Marcus: ”Hatet är ljuvt men det bryter bara ner.”
Även om Marcus och jag numera sitter i publiken så är inte ”Let’s dance” över för vår del – i finalen möts vi alla igen, och då ska vi ha en riktigt stor och härlig fest där allt är förlåtet, eller?…?
Agneta Sjödin