”Det blir Amanda & Daniel i Globen”

Aftonbladet.se:s Martin Söderström om fredagens Idol

Det börjar kännas färdigt.

Amanda Jenssen.

Daniel Karlsson.

Där har ni finalisterna i Globen.

Jag har sagt det förr.

Men efter ikväll tål det att sägas på nytt.

Det handlar om känsla.

Det handlar om nerv.

Det handlar om närvaro.

Det handlar om att ta sig in i låten, nå dess kärna och skapa något eget av någon annans musikaliska stomme.

Allt detta kommer alltid, alltid vara viktigare än att under alla omständigheter sjunga fläckfritt.

Allt detta finns det två av de kvarvarande artisterna somhar.

Daniel Karlsson är den ena.

Jag har sjungit hans lov tidigare.

Det finns ingen anledning att sluta nu.

Hans krossande starka tolkning av ”California dreamin’” visade upp alla hans bästa sidor i ett knivskarpt strålkastarljus.

Han är inte bara en inlevelsefull fröjd att skåda på en scen med ett scenspråk så totalt fastspikat i nuet.

Killen har dessutom en enastående förmåga att ge gamla, stelopererat uttjatade låtar nytt liv.

Ikväll var han enastående.

***

Det var Amanda Jenssen också.

Hennes knäckande och rått nakna version av ”Suspicious minds” gav mig gåshudsknottror stora som golfbollar.

Det känns ju sådär lagom fräckt att hålla med samtliga av juryns omdömen om Lunds saltaste brutta.

Men jag kan verkligen inte låta bli.

”Så livsfarligt cool”.

Jepp.

”Helt fantastisk”.

Verkligen.

”Bäst ikväll”.

Minst sagt.

”Hallelujah”.

Amen.

***

Carolas insats i programmet vill jag helst nudda vid så lite som möjligt.

Hon har redan fått medieutrymme värt miljoner ikväll.

En vän sammanfattade sångerskans coachning av idolerna via ett fredagsspydigt sms:

”Herregud, hon gör dem till kloner av sig själv! Fem nya Carolor. Precis vad det här landet behöver…”