"Hoppas säsongen är över - för hennes skull"

Helena Trus

GÖTEBORG. Låtvalen är deras egna. Veckans utmaning är "juryns val". Idolerna gör två framträdanden - en utmaning och en låt till för att glänsa.
Men hur bra gör de i från sig? Nöjesbladets "idol"-krönikör Helena Trus följde genrepet minut för minut och spanade in artisternas dagsform.
Het, ljummen eller kall?
 

Robin Stjernberg:

GLÄNSA: Lloyd - "Dedication to my ex (Miss That)"
Han började som de där tafatta, gulliga killen med vacker röst. Så vilken förvandling. Jag förstår hur juryn tänker. De vill att han ska vara the flickidol, vilket känns lite sent påtänkt.
Det är mycket juckande och åmande på scen. Och för trovärdighetens skull måste han vara mer övertygande, som när han ska ge en av dansare lite lätt smisk på rumpan. Hon bits nog inte.
Visst kommer Robins röst till sin rätt, men jag kan komma på säg ett tiotal andra låtar som han kunnat glänsa mer i.
LJUMMEN
UTMANING: David Guetta & Chris Willis - "Love is gone"
Efter förra veckans överdrivet publikfriande låtar har juryn målat in Robin i ett mer poppigt hörn. Det positiva är att det är glatt party och oförutsägbart. Grabben älskar ju rampljuset.
Fick både akut hand- och armsvett av hans tokelektriska dans, vilket jag tror är något bra. Till och med koreografen studsade i takt med musiken med mer kraft än stormen Berit. Men jag fortsätter ställa frågan: Är det här Robin? Vem vill Robin vara? Tror varken jag eller Robin riktigt har svaret ännu.
HET
 

Moa Lignell:

GLÄNSA: Natalie Imbruglia - "Torn"
Om jag skulle köpa en röst på auktion hade jag klart budat på Moas. Men, scenmässigt tar hon fortfarande små stapplande steg framåt.
Moa har gjort ungefär samma framträdande sedan starten i "Idol". Det är stabilt och proffsigt, men det där lilla extra får man leta efter tills kranmannen gått hem. "Torn" var en av de stora hitarna på 90-talet, jag önskar att Moa kunde gjort den mer 2011.
KALL
UTMANING: The Calling - "Wherever you will go"
Moa är årets anti-idol. Och precis det ligger bakom hennes framgångar. Tittarna verkar älska vemodet, lågmäldheten.
Stundtals är jag inte lika övertygad. Ibland slår den där speciella Moa-äktheten över till frågan: trivs hon verkligen på scen?
Medan konkurrenterna backas upp av allt fler dansare och dunka dunka, tänker hon tvärtom. För en tjej som Moa, som redan har en tydlig stil, känns "Idol"-upplägget överflödigt. För hennes skull vill jag att säsongen ska vara över så hon får släppa sin briljanta singel i stället.
LJUMMEN

Amanda Fondell:

GLÄNSA: Björk - "It's oh so quiet"
Om en Björk-genbank existerade skulle Fondellan vara ett praktexemplar. Jag förväntade mig lite av en freak show. Fick jag det? Tja, mer en skrikshow. Och kanske tur det, annars hade Fondellan haft svårt att utmärka sig bland de krälande dansarna på scenen.
Men, som vanligt, lär hon explodera på scenen när det väl gäller.
Det enda som fattas är Christer Sjögren-plymer och nätstrumpbyxor.
Själv sätter jag i öronproppar. Sssshhhhhhh. Ssshh.
LJUMMEN

UTMANING: P!nk - "Raise your glass"
Hon tar sig an min älskade billåt, som är lagom avancerad att kunna sjunga och växla samtidigt.
Veckans insikt är när Amandas röst är som mest behaglig att lyssna på. Och så där skitigt unik. I mystiska Björk-låtar blir den för mycket. Konstigt nog gör de mer slätstrukna låtarna att hennes udd är intressant och balanserad.
Antingen måste jag gå till doktorn och ta bort en vaxpropp eller så måste Fondellan artikulera mer. Jag hör fasen inte vad bruden sjunger om.
LJUMMEN