SVT visar upp en unken kvinnosyn från 80-talet
Publicerad 2014-04-06
Kristoffer Bergström: Mästarnas mästare ger oss en viktig historielektion
Tänk så duktig vår största seglare har varit.
Hon har på egen hand tränat maniskt, värvat en tränare, ordnat sponsorer och bekostat resor till tävlingar i jordens alla avkrokar.
Tänk att hon har klarat sig utan pojkvän.
Vilka töntar vi är i dag.
Vi klär oss larvigt och har dumma frisyrer, men mest av allt är vi fördomsfulla. Man rodnar av blotta tanken på smörjan vi hasplar ur oss.
Nu vet jag bara att vi är dumma, inte på vilket sätt. Det får visa sig om 30 år, när vi ser tillbaka på oss tiotalssvenskar som en skock oupplysta får i sportskor.
I avsnitt fem av ”Mästarnas mästare” får vi en påminnelse om att tiderna förändras. Thomas Ravelli framstår som en dåtidsrest när han häpnar över att vegetarianer inte äter kött och erbjuder tiotusen kronor för att Lasse Frölander ändå ska ta en skiva, men det är inget mot kvinnosynen som skönjs i seglaren Marit Söderström Nords hyllningsfilm.
Det är 80-tal och med beskäftig ton läser Sportnytts programledare upp vilka föredömen Söderström och kollegan Birgitta Bengtsson är.
– Marit är mycket driftig. Hon har valt en personlig tränare som de själva får betala alla kostnader för. Marit och Birgitta får offra mycket: de har inga pojkvänner.
Hon säger så. Utgångspunkten är att en ung kvinna som viker livet åt idrott blöder invärtes av kärlekshunger. Sådant klet håller de ju på med, tjejerna, så att vara singel är tveklöst en uppoffring.
Tankegången är förlegad 2014. Mer otidsenlig än pudelpermanenterna och de gula kavajerna från 80-talets sportsändningar. Lika ruttet doftande som ingressen till den här texten, som troligen hade passerat som godtagbar under Marits aktiva tid.
Varje söndag ger oss ”Mästarnas mästare” behövliga historielektioner. Det är lätt att fnysa åt hur det var förr, men använd hellre tillbakablickarna till att sätta perspektiv på vår vardag.
Vad borde vi utveckla? Vilken del av dagens sportevenemang kommer om 30 år vara mest daterad? Hur snygg är egentligen säsongens jacka?
Och viktigare än allt annat: vad tar vi för givet i dag, som i framtiden kommer att låta korkat?