Is-juryn är på tok för mesig
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-12
Det är rätt enkelt. Bryter man mot reglerna – straffas man.
Så vilken tur att det inte var ispanelen som dömde i Tito Beltran-rättegången.
I går kväll trotsade Rafael Edholm TV4 och gjorde lyftet, ”dödslyftet”, som klassas vara för farligt.
Dessutom uppfyllde han inte det obligatoriska tävlingsmomentet, flygskäret.
Rafaels lyft, när han förde Cecilia rakt upp i luften, kan se lika enkelt ut i tv-rutan som om jag skulle lyfta min 7,6 kilo lätta systerson Emil.
Men jag vet hur det kan sluta. Hur det gick för OS-mästarna Maxim Marinin och Tatiana Totmianina i USA i oktober 2004, när hon efter ett lyft föll handlöst i isen och tappade medvetandet.
Att Rafael är snygg, manlig, och får delar av juryn och Carolina Gynning att dregla, förvandlar inte underlaget till en guppande skön vattensäng.
Man får inte bli nonchalant på isen. Det gör den tyvärr inte skönare att kraschlanda på.
”Stjärnor på is” är knappt inne på tredje veckan och jag är redan irriterad.
Inte på Carolina Gynning. Ännu mindre på Carina Berg och Katarina Hultling.
Utan på att de där fem personerna som sitter bakom jurybordet inte tillför något. Att de är för lama. Att de får lilla Emil att framstå som otroligt obstinat.
Vad har juryn för uppgift egentligen, om de inte ger poängavdrag för att en stjärna inte håller sig till reglerna?
Utröstade Josefin Crafoords version av flygskäret var illa.
Men hon följde reglerna. Precis som alla andra. Men inte Rafael.
Det är lustigt hur bristen på åsikter och dramatik kan vara så provocerande.
Och inte programmet i sig.