”Let’s dance” har i alla fall en jury med talang
”Först trodde jag att det var Soldoktorn”
TV-KRÖNIKA Eric Saade var, som tippat, vassast.
Men det bästa med ”Let’s dance” är att juryn, till skillnad från en viss annan jury, har talang för att skilja på mediokert och fantastiskt.
”Let’s dance” har gått in på sin sjuttonde säsong. Kanske inte med tidernas hetaste uppställning tävlande. Men i alla fall med Eric Saade som dragplåster med hyfsad stjärnkvalitet.
Han var favorittippad på förhand av bettingbolagen, och det var knappast någon slump att han dansade sist. Så gör man för att få folk att sitta kvar hela sändningstiden.
Och visst är det vanskligt att utse en vinnare efter ett program. Men han ser onekligen ut som en. Utmanad främst, tror jag, av äventyraren Aron Andersons rullstolsdans, överraskande skickliga Cecilia von der Esch, och kanske Filip Dikmen, som kan visa sig vara en oslipad diamant i sammanhanget.
Först trodde jag att det var Soldoktorn som kom tillbaka för att avsluta det han påbörjade under coronasäsongen 2020
Lisa Ajax hänger löst och Mia Parneviks första egentid någonsin riskerar att bli kort.
Men hon är å andra sidan folkkär, så vi får se. Uppmärksamma tittare kunde i alla fall notera att hennes man Jesper, som dök upp som en ”överraskning” för absolut ingen utom möjligtvis Mia själv, har passat på att… vara utomhus mycket som gräsänkling.
Herregud. Först trodde jag att det var Soldoktorn som kom tillbaka för att avsluta det han påbörjade under coronasäsongen 2020, då han hoppade av tävlingen för att i stället ägna sig åt sina plikter som läkare.
För övrigt: Jag uppskattar en jury som ägnar sig åt åtminstone någon form av rimlig bedömning. Dermot Clemenger, Ann Wilson och Tony Irving var visserligen ganska generösa i sina omdömen (vilket förmodligen är passande under en nervös premiärkväll), men deras poängspadar talade i alla fall ett tydligt språk.
Någonstans mellan två och fem, av tio. Rimliga poäng för danser som mestadels var okej men inte direkt blåste en av stolen.
Att sitta hemma och känna för kändisar som vågar ge sig ut på dansgolvet i direktsänd tv är en sak. Att själv vara proffs och ha i uppgift att bedöma hur bra dessa danser faktiskt är, det är något annat. Då måste man kunna sålla bland det man ser.
Klarar juryn inte av det, finns det ingen mening med att ha en jury.
Varför tar jag upp detta? Jo, för att jag precis har genomlidit en ”Talang”-säsong med en jury helt utan talang för konsten att säga nej. De ÄLSKADE allt de såg. OMG ALLT VAR MAKALÖST!
Hade David Batra, Bianca Ingrosso, Edward af Sillén och Sarah Dawn Finer suttit i sändning i ”Let’s dance”-premiären hade det varit idel tior på spadarna, sprutande tårar, och en två timmar lång stående ovation.
Olidligt.