Ingen stor klassiker – men kul
Publicerad 2012-11-30
Jan-Olov Andersson sätter betyg på nya julkalendern ”Mysteriet på Greveholm”
Årets julkalender är en satsning på säkra kort.
Ganska kul, men ingen klassiker.
Visserligen har en katolsk kyrkoherde i Nyköping blivit upprörd redan i förväg. Efter att ha sett trailern för kalendern, trodde han att en lek som barnskådespelarna sysslar med i en scen kan vara inkörsporten till spiritism och det ockulta.
Jojo. Det har funnits julkalendrar som retat upp folk, men ”Mysteriet på Greveholm” – varken förr (1996) eller nu – är verkligen inte den typen av historia.
Uppdaterat koncept
Här har SVT tagit något som fungerat bra tidigare, som till och med vunnit omröstningar om alla tiders bästa julkalender, och uppdaterat konceptet. Barnen i seriens familj går i skolan, med allt vad det innebär med vänskap med kamrater, läxor och tjafs med lärare. Hög igenkänningsfaktor. Familjen har flyttat till ett riktigt kråkslott. Hög tänk-om-vi-också-gjorde-det-vad-häftigt-faktor. Där bor två lite knasiga spöken som ställer till det för familjen. Både roligt och lite spännande.
Inte mycket stämning
Bra skådespelare, humor och spänning. Inte mycket till julstämning, men det får man ju så fort man sätter foten i valfri galleria.
Personligen kräver jag färgstarkare personer (”Dieselråttor och sjömansmöss”, 2002) eller mer originalitet (”En decemberdröm”, 2006) för att gå igång på en julkalender. Men i målgruppen är nog årets kalender klockren.