Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Bjurman har gjort sitt val

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-14

Här är godbitarna ur ”Sopranos”-boxen

NEW YORK. När Tony inser att han egen morsa vill att han ska vila bland fiskarna ... Det är förmodligen då den maffiga ”Sopranos”-boxen når sitt absoluta klimax. Men jag vet inte alldeles säkert. Att plocka russinen ur en så magnifik kaka är svårare än att pressa ner Bobby Bacala i Meadow Sopranos jeans.

Aftonbladets New York-korrespondent och hängivne ”Sopranos”-fantast Per Bjurman har vaskat fram guldkornen ur ”The Sopranos”-boxen som släpptes häromdagen.

Som Paulie Walnuts skulle ha sagt:

Madon’!

Den nysläppta, kompletta Sopranos-boxen är verkligen en saftig pjäs.

33 dvd-diskar, 86 avsnitt, tre och en halv timme av extramaterial ... att ställa en sån kartong intill tv:n känns som att sätta sig vid det där bombastiska middagsbordet i North Caldwell och bli serverad en hel Carmela-form av ugnsbakad ziti.

Men ”The Sopranos” förtjänar naturligtvis en sammanfattning som kan tävla med Big Pussys mage i omfång.

Det är ju, i alla fall enligt min försynta uppfattning, det bästa som någonsin visats på en bildskärm – en tv-seriernas motsvarighet till ”Blonde on blonde”, ”Hamlet” och hörnorna Serik Johansson brukade skruva in åt Brage i början av 80-talet.

David Chase lyckades med sin gnistrande hybrid av klassiskt maffia-epos, modernt familjedrama och torftig New Jersey-blues öppna djup som konkurrenterna bara kunde stå och titta ner i.

Sen rymde den ju för jävla gött underhållningsvåld också.

Nu säger redaktörerna att jag ska plocka fram de tio bästa avsnitten och om jag vägrar gör de med mig som Furio gjorde med den där modellplansbyggande bordellinnehavaren.

Men jag skulle behöva en månadslång sittning i doktor Melfis fåtölj för att kunna utföra något så komplicerat och emotionellt laddat.

Det går ju inte.

Här finns enbart höjdpunkter och till merparten av dem har jag en relation lika stark som den AJ hade till Blanca.

Men eftersom jag nu ändå värnar mina knäskålar, så ... well, Madon’, här är dom väl då:

Sopranos – The greatest hits.

1. I dream of Jeannie Cusamano

Säsong 1, avsnitt 13.

Tony blir slutligen varse att hans mamma konspirerat med Uncle Junior för att få honom mördad – och dramatiken skruvas upp mot grekiska höjder. Scenerna när ”T” kommer till Green Grove-hemmet och puffar till kudden hade själve Euripides applåderat. Här händer en del annat också, om man säger så. En Tony in denial smashar Melfis glasbord, Christopher och brännässle-brände Paulie knäpper Juniors handgångne man Mikey, mamma Livia drabbas av en stroke, Artie får veta att Tony bränt ner hans krog, Melfi tvingas fly stan och Tonys stora hemlighet avslöjas för ”the guys”.

Sen knyter bossen ihop säsongssäcken med den spontana familjemiddagen på ett strömlöst New Vesuvio.

– Remember the good times, säger han och höjer glaset mot sina tre närmaste.

Det är en kommentar som kommer eka vid en liknande middag långt, långt senare ...

2. Guy walks into a psychiatrist’s office

Säsong 2, avsnitt 1. B

Bara introt räcker för att starten på den bästa säsongen av dem alla ska kvalificera sig som klassiker. Till Sinatras ”It was a very good year” klipper Chase ihop en tvåminutersresumé som med knivskarp precision sammanfattar karaktär efter karaktär. Sen kommer Tony plötsligt vaggande nerför garageuppfarten i sin solkiga morgonrock för att hämta dagens Star Ledger och vid postlådan står en bil parkerad. Ur den kliver den sedan länge försvunne Big Pussy. Sedan åker vi igen ...

3. Made in America

Säsong 6, avsnitt 22.

Tony blir skjuten. Och dör. Det är det som inträffar i oset från lökringarna på Holsten’s medan Journey uppmanar oss att inte sluta tro. Och Chase vill förstås att ha sagt det är just så det ser ut när vi checkar ut. Det blir svart. Filmen går av. It’s all a big nothing. Alltfler verkar ha insett att slutet inte bara var genialt, utan, med facit i hand, det enda tänkbara. Att det också är under den här timmen Phil Leotardo får sitt ondskefulla huvud krossat som en grapefrukt är förstås en angenäm bonus.

4. The Sopranos

Säsong 1, avsnitt 1.

Det har sitt alldeles speciella underhållningsvärde att se om piloten . Alla är yngre och smalare – utom AJ, den ende som i anatomisk mening utvecklas åt rätt håll under seriens gång. Men man inser ju också vad det var som omedelbart grep tag med sån kraft. Karaktärerna, deras inbördes relationer, stämningarna, laddningen, humorn, Jersey. Chase sätter tonen med virtuos stringens. Direkt.

5. Longterm parking

Säsong 5, avsnitt 12

Stackars enfaldiga, godhjärtade Ade. Hon hoppas in i det sista. Hon tror på Tony när han, efter ”Scener ut ett äktenskap”-kraschen i Moltisanti-lyan, ringer och påstår att Christopher försökt ta livet av sig men att allt ska bli bra och om hon bara tar det lugnt kommer Sil snart och hämtar henne. Sekvensen i skogen, när hon till sist förstår vad som väntar, är ohygglig. Jävla Little Steven-jävel.

6. Funhouse

Säsong 2, avsnitt 13.

Aldrig har en maginfluensa skildrats mer realistiskt. Förmodligen inte våndorna över att behöva avrätta en vän heller. I sina kalejdoskopiska feberdrömmar inser Tony att Pussy trots allt är en ”rat” och snart står vi alla med honom, lika sjuka allihop, på båten och tvingas bevittna hur den kanske allra coolaste karaktären av dem alla bokstavligen blir fiskmat.

7. Members only

Säsong 6, avsnitt 1.

Mörkret tätnar, sönderfallet börjar. Uncle Junior har förlorat det sista av sitt förstånd, Gene Pontecorvo hänger sig, Agent Harris har mask i magen, Janice blir alltmer lik sin egen mamma och en sen kväll blir Tony, som Vito senare beskrev det, ”marvin gayed”. Slutscenerna var chockerande när de sändes. Det är de nu med.

8. Pine Barrens

Säsong 3, avsnitt 11.

Christoper och Paulie går vilse i vinterskogen – och samtidigt promenerar de rätt in i komedihistorien. Men en hel värld undrar ju fortfarande: Vad hände egentligen med the russian guy?

9. Whoever did this

Säsong 4, avsnitt 9.

Som han jävlas med oss, Chase. När hans son skadas svårt visar den vidrige psykopaten Ralphie plötsligt så mänskliga sidor att vi börjar sympatisera med honom. Naturligtvis är det just då Tony slår ihjäl honom. För att han, eventuellt, dödat hästkraken Pie-o-My. Sedan följer de mest makabra – och underhållande – styckningsscenerna i tv-historien.

10. The Happy wanderer

Säsong 2, avsnitt 6.

Ah, the executive game. Frank Sinatra junior spelar poker med Silvio i en bedagad motellsvit i New Jersey. Det räcker väl som motivering?