Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Bror

Mellanmjölk är inte spännande

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-14

Läs Martin Söderströms krönika

Det heter att man inte kan vara på topp jämt.

Att alla har dåliga dagar.

Det märkliga blir när hela startfältet i samma underhållningsprogram har en dålig dag.

Samtidigt.

Det vi fick se i går var ingen katastrof, det är inte det jag säger.

Det är inte läge att ta fram storklubban och börja dundra om skärpning och uppsträckning i leden.

Ingen tokfloppade och ramlade med buller, bång och skämsröda kinder ut ur tävlingen.

Men den sjätte fredagsfinalen blev likväl säsongens plattaste och mest händelsefattiga historia.

Det känns lite ... snopet.

Visst, en sådan här evighetslång programomgång kommer oundvikligen att dras med toppar och dalar. Det går inte att komma runt. Och kanske är det de senaste veckornas uppradade fyrverkerier av starka teman och genomtänkta låtval som är lite av problemet. Att det blev lite för mycket av det goda? Att vi blev bortskämda, helt enkelt?

Mycket är naturligtvis det andefattiga temats fel.

Med så uttjatade och, handen på hjärtat, ointressanta val av sånger är det kanske inte så märkligt att det varken pirrade eller bankade just någonstans alls?

Det är inget fel på mellanmjölk. Men spännande är det fan inte.

Och en explosion är alltid så mycket mera rafflande än småläckande pyspunka.

Vad säger man egentligen om halvokej karaoke-tv där ingenting egentligen hände?

Tove Östman Styrke var modig och kraftfull, men brottades med en trist låt och ett kyskt frikyrkoarrangemang. Mariette Hansson blixtrade till, men först när låten var nästan slut.

Reza Ningtyas Lindh hängde löst, Eddie Razaz fick åka hem och allt var precis som förväntat och helt i sin ordning.

Ja, ni ser själva.

Ordet ”rafflande” är inte det första, andra eller ens tredje jag kommer att tänka på.

Någon fullständig gäspkarneval var det dock inte.

Duetterna lyckades däremot med en hel del av det som solonumren inte levererade. Värdigheten och värmen i Mariette Hanssons och Calle Kristianssons ”Someone new” var åtminstone en stråle av äkta popljus i vad som kom att bli höstens i särklass segaste fredagsfinal.

Följ ämnen i artikeln