”Lars sitter säkert på fredag”

aftonbladet.se:s nöjeskrönikör Martin Söderström om Lars Erikssons "Idol"-sågning

TV4 själva kallar det ”Sveriges största musikprogram”.

Det finns så många saker i den meningen som är så felaktiga att jag får svindel.

Först och främst kanske vanföreställningen att ”Idol” skulle handla om musik.

Visst, musik betyder olika saker för olika människor.

Men om man, som jag, ser musik som en konstform där kreativitet, personlighet och idérikedom är livsviktiga attribut inser man snabbt att musik är det sista som ”Idol” handlar om.

Tidigare under hösten har vi fått lära oss att artisternas repetitioner inför fredagsprogrammen innebär femton minuter på scenen – och fyra timmar i smink- och omklädningsrummet.

”Idol” är en karaoketävling – Sveriges största, möjligen – där de medverkande redan från början gått med på att sjunga nötta covers till plastigt bakgrundskomp i tv.

I utbyte får de exponering för miljonpublik i tv varje vecka.

Frågan är ju vilken sorts exponering de får, och vilken nytta den ger en artist som efter avslutad examen vill göra något eget, kreativt och personligt.

Beundrar Lars mod

”Jag är en bricka i ett spel här nu, inte mer”, skriver Lars Eriksson själv upprört i sin blogg.

För det första är det ju sant.

För det andra är det exakt där som dilemmat med hela ”Idol” ligger.

I ”Idol”-världen är musik en handelsvara, en pryl som vilken som helst. Och i den världen vill varken skivbolag eller tv-kanal höra talas om fula ord som ”integritet”, ”personlighet” eller ”egen vilja”.

Jag beundrar Lars mod och rakryggade inställning.

Samtidigt förstår jag till fullo de som upprört kommer börja trumpeta om att han är med i programmet frivilligt, att han visste förutsättningarna redan från början.

Och att han inte borde ha ställt upp i ett program han uppenbarligen föraktar.

Jag kan se hur de menar.

Men jag kan aldrig skriva under på att man ska behöva sälja sin själ för att få vara med och leka karaoke i tv.

Frågan som många ställer sig nu är ju ifall Lars Eriksson kommer att åka ut nu.

Ingen risk, tror jag.

Tvärtom.

Lars sitter säkrare än en betonghäck i nästa fredagsfinal. Men han kommer aldrig kunna vinna tävlingen, inte med den här inställningen. Men det säger han ju å andra sidan rakt ut att han inte heller vill.

Och med tanke på historiens sorgliga facit för de tidigare vinnarna av TV4:s artistlek kan jag inte säga att jag klandrar honom.