Bästa PES på flera år

Men räcker inte hela vägen

SPORT Jag har förlåtit ”PES”-serien för många dumheter under åren.

Jag har gjort det eftersom jag alltid haft ett problem med hur ”Fifa”-spelen flyter rent spelmekaniskt. ”Fifa 12” är än så länge inte spelet som fått mig att ändra åsikt, även om jag uppskattar vad EA Sports gjort med försvarsspelet väldigt mycket.

Det finns nämligen ett område som Konami fortfarande slår dem på. ”PES 2012” har ett tydligt övertag gentemot sin konkurrent vad gäller bollkänsla. Och man kan kanske tycka att det egentligen borde vara vad som räknas mest, men tyvärr räcker det inte riktigt.

Många goda nyheter

Det finns förvisso flera saker med årets upplaga som lockar. Off the ball-funktionen, som låter dig styra en medspelare manuellt innan du passat bollen till honom, är väldigt intressant och belönande att lära sig. Become a legend-läget är genomarbetat och roligare än ”Fifas” Become a pro. Passningsspelet är en fröjd när du kontrollerar spelare och lag som kan hantera det. Det finns en verklig skillnad mellan hur en vinnande taktik ser ut för passningsskickliga lag som Arsenal och Barcelona jämfört med åkerplogar som Stoke. Skillnaden är inte bara attributmässig utan också spelmässig.

Lyssnar på fel fans

”Pro evolution soccer 2012” är Konamis bästa försök på flera år. Stundtals känns det som om de är på väg att hitta tillbaka till sin forna storhet. Men spelet är samtidigt så trasigt i övrigt att det omöjligen går att ha överseende med. Konami har aldrig varit stora på presentation, men här tangerar de ren lathet. Att inte Bundesliga finns med eller att det inte hänt ett skit rent grafiskt på två år är snudd på oförlåtligt. Animationer och spelarrörelser är stela. Försvararna dras fortfarande ur position för lätt och målvakterna släpper in alldeles för enkla skott, precis som de gjort i alla fotbollsspel de senaste åren.

Märkligast av allt är emellertid hur Konami påstår att de lyssnat på fansen. Man kan inte låta bli att undra vilka de är i så fall. Ingen ville ju att de skulle överge försöket att återskapa djupet och komplexiteten i sporten för att istället fokusera på ett mer arkadbetonat och verklighetsfrånvänt upplägg. Det tycks råda en inställning hos Konami som säger att fotboll där det inte görs mycket mål inte är bra underhållning – men det var ju exakt där som ”Pro evolution soccer” brukade briljera. Serien förstod värdet av riktig fotboll och hur viktigt det var att inte skala ner allting till highlights och flashiga tricks. Faktumet att det krävdes tio–tolv timmar varje gång ett nytt spel kom för att anpassa sig till kontrollen och börja utforska dess möjligheter gav det en dimension av skicklighet som inte funnits där på tre–fyra år nu.

Imiterar ”Fifas” sämsta drag

”Pro evolution soccer” har alltid handlat om spelet på planen, men det betyder inte att lag, ligor och spelardatabaser är oviktiga. Edit-funktionen har alltid funnits där, men när man måste skapa en spelare som Per Mertesacker för att överhuvudtaget kunna använda honom i ligaspelet är något slags gräns nådd. För fem år sedan, när spelet på planen var så överlägset, brydde sig ingen om att Sepp Blatter sålde Fifa-licensen exklusivt till Electronic Arts (ifall någon nu skulle behöva ytterligare en bullet point att lägga till listan över hans brott mot fotbollen), men det är ju inte så längre. EA Sports har gjort sin läxa och kommit betydligt närmre Konami spelmässigt. ”PES”, å sin sida, har istället anammat de värsta dragen hos ”Fifa”-serien samtidigt som det misslyckats med att skapa en presentation som ens är i närheten.

Och det är där vi befinner oss idag: med ett spel som sitter på två stolar. ”Pro evolution soccer 2012” har fotbollshjärnan men saknar hjärtat och inlevelsen. Det förstår fotboll, men det är sämre på att förstå hur det ska få publiken att tycka om att spela den. Det är ett utmärkt komplement till ”Fifa 12” som alla som är genuint intresserade av sporten åtminstone borde testa, men det är ingen bra ersättare.

Och tills Konami fixar de här sakerna (eller tills Electronic Arts lyckas skapa en bättre bollkänsla) kommer jag antagligen tvingas fortsätta köpa två fotbollsspel varje år. Trots att inget av dem egentligen erbjuder mig vad jag vill ha längre.

Carl-Johan Johansson