Årets överraskning

Treyarch visar sina sanna
färger med Black ops

helskärm

FPS Det är Rolling Stones som gör det.

Årets största spelsläpp, den senaste delen i den oändligt populära spelserien ”Call of duty”, har landat. Och ingen förväntar sig väl egentligen så särskilt mycket den här gången. Den allmänna konsensusen är att Infinity Ward skapar de fantastiska spelen (som ”Modern warfare”). Treyarch ses som den ständiga tvåan. Utvecklaren som pliktskyldigt förser spelvärlden med sin ”Call of duty”-fix medan Infinity Ward ges tid att förädla och vidareutveckla spelserien.

Apar ”Apocalypse now”

”Black ops”, med sin historia om hemliga amerikanska agenter under sextiotalets kalla krig, är spelet som vänder upp och ner på dessa förutfattade åsikter. Tack vare Rolling Stones.

Jag kan egentligen inte gå in i detalj på varför utan att spoila stora delar av handlingen, men låt mig bara säga att ”Sympathy for the devil” används lika kontextuellt vasst som Wagners ”Valkyrieritten” i ”Apocalypse now”.

Scenen där låten spelas upp liknar också den i Coppolas film. Spelets hjältar befinner sig mitt i ett brinnande Vietnam men spränger här land och rike i småbitar medelst attackbåt. Till en början ser det ut som ett smaklöst och spekulativt försök att sätta likhetstecken mellan Mick Jaggers raffinerade och fräcke djävul och den amerikanska militären, men när eftertexterna lite senare rullar uppenbarar sig alla de trådar spelet vävt kring låten.

Da Vinci-koden för gamers

Det är vansinnigt snyggt, speciellt med tanke på att ”Black ops” även till ytan handlar om dolda koder, konspirationsteorier och uppdrag med så hög klassificeringsgrad att man måste bo på 1600 Pennsylvania Avenue för att få ta del av dem.

Då spelar det heller ingen större roll att vi flera gånger om sett många av de platser vi i bästa Bond-stil blixtbesöker i spelet. Det är brandgula moln över öde stäpper, fastfrusna skepp vid polcirkeln och tjocka, våta, förrädiska djungler.

Treyarch vet hur man bygger en dynamisk actionupplevelse runt allt detta. Ena stunden flyr man från ett ryskt fängelse på motorcykel som om man vore Indiana Jones, i nästa infiltrerar man ett hemligt laboratorium med bara en köttyxa som tillhygge.

Vässad multiplayer

Multiplayer-delen har uppdaterats med samma fingertoppskänsla. Det finns nu ett träningsläge för alla dem som inte hänger med i svängarna på det uppkopplade slagfältet. Man har även introducerat en valuta (oroa dig inte, pengarna trillar in för allt möjligt du gör under en match). De saker man i tidigare spel låste upp först när man levlade kan nu alltså köpas istället.

”Call of duty: Black ops” är årets överraskning. Det är givetvis en fullkomligt absurd sak att säga om årets största spelsläpp, men det gör det inte mindre sant. Treyarch har opererat i skuggorna tillräckligt länge. Med ”Black ops” visar de sina sanna färger.

Och jag kan bara säga: pleased to meet you.

Jonas Högberg