Assassin’s creed är bättre än någonsin
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-11-16
Brotherhood – spelet som infriar alla förväntningar
ACTION Det var ju inte nu det skulle hända.
Det var ju inte nu ”Assassin’s creed”-serien slutligen skulle infria alla förväntningar.
Det var ju inte med ”Assassin’s creed: Brotherhood” – spelet som stressats fram på ett år, spelet som bara är en simpel förlängning av föregångarens renässanstema, spelet som inte ens förärats en trea i titeln – som serien plötsligt skulle bli vad den alltid borde ha varit.
Men det spelar ingen roll. För det är faktiskt precis det som har hänt.
Allt stämmer
Seriens två första spel var paradoxer: inga spelvärldar har någonsin sett så imponerande ut som originalets Heliga land och uppföljarens italienska renässansstäder – men samtidigt har inga världar känts lika sterilt artificiella.
Det tog ett tag att förstå varför jag trivdes så mycket bättre i ”Brotherhood” än i föregångarna, men sedan insåg jag var jag befann mig. Mörkret hade fallit, syrsor hade börjat spela och ljus strålade ut ur fönstren på små romerska 1500-talshus. Folket kring mig kändes inte som kuggar i ett AI-maskineri – utan som människor. De förde berusade diskussioner i smala gränder, vandrade sakta hemåt med lyktor höjda över huvudet och stod på bryggor, ensamma, stirrandes ut över Tibern.
Äntligen har Ubisoft lyckats skapa en värld att vara lönnmördare i, och plötsligt stämmer allt.
Spännande och varierande
Nu är handlingens beta-av-namn-på-din-hitlist-struktur utbytt mot spännande och konstant varierande uppdrag. Nu är staden fylld med unika och underhållande sidosysslor att ägna sin tid åt. Nu känner man sig plötsligt som en del av ett lönnmördargille på riktigt – man rekryterar nya medlemmar, tränar upp dem och attackerar fienden tillsammans.
Allt roar mig mer än vad jag trodde att ett ”Assassin’s creed”-spel någonsin skulle kunna göra.
Det här är vad spelserien borde ha varit från början. Det här inte bara renässansen en andra gång. Det är Renässansen – med stor bokstav och i dess bokstavliga betydelse:
Pånyttfödelse.
Johan Martinsson