Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Som ”SSX” – på lera

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-12-10

Tyvärr är Nail’d spännande
som radiobilarna på Grönan

RACING Vi börjar med en oplockad gås.

Så här är det: jag har alltid stört mig på folk som kallar spel verklighetsflykt. Som säger att tjusningen är att man i spel kan göra saker man aldrig skulle göra i verkligheten. Som om ett spel någonsin känns som att, säg, spöa folk eller prickskjuta terrorister eller rädda universum – på riktigt.

Resonemanget skär sig extra mycket när det handlar om att simulera aktiviteter många faktiskt ägnar sig åt på regelbunden basis. Jag skulle möjligen kunna förstå tjusningen i att sjunka ner i en perfekt avbildad Ferrari. Men en ATV? Det är ungefär lika exotiskt som radiobilarna på Gröna Lund. Att spelen ändå kommer i drivor handlar givetvis inte om att det är folks högsta dröm att ratta en ettrig liten leksaksbil genom skog och mark. Utan om att det är så fruktansvärt tacksamt att haka fast roliga spel i dessa nätta, rickvänliga små fordon.

Inget rus

Den här informationen verkar dock inte ha nått fram till ”Nail’d”-utvecklaren Techland. Deras spel har så lite med ATV-körning att göra att det lika gärna hade kunnat handla om häcklöpning.

”Nail’d” vore nämligen lätt att avfärda som ett platt ”Pure”-plagiat om det inte vore för att det känns mer som ett fyrhjulsdrivet ”SSX”. Banorna slingrar sig likt serpentiner och fordonen följer dem utan minsta hänsyn till tyngdlagen. (Överlag är ”tyngd” är inte ett ord som bör förknippas med ”Nail’d”.) Jag har inte sett några verkliga ATV-tävlingar, så jag kan visserligen inte avgöra hur realistiskt det är att åka slalom mellan sågklingor och landa på luftballonger mitt i kilometerhöga hopp. Men jag vet att jag inte får något större adrenalinrus av att göra det i det här spelet.

Magnetisk styrning

En stor del av problemet är att inlärningskurvan är rena nerförsbacken. Till skillnad från seriösa arkadracers – där man förväntas lära sig varenda nyans i den fantasifulla fysiken – så ställer ”Nail’d” nästan inga krav alls på sina spelare. Spelet styr sig självt, som om hjulspåren i leran vore magneträls. Det finns inte ens några trick att tala om (om det inte räknas som ett trick att spränga sig själv, för isåfall finns det massor av dem).

Stänger man av musiken och kastar sig in i en av de tävlingar som bjuder på obegränsad boost piggnar ”Nail’d” genast till. Bandesignen och heliumfysiken kommer till sin rätt när man plogar leran i vad som känns som en exponentiell ökning av det dryga hundratal kilometer i timmen en ATV ska mäkta med. Plötsligt handlar det inte om kurvtagning lika mycket som att undvika att knycklas ihop som en pantburk mot närmaste klippvägg.

Dessa kortvariga kickar gör ”Nail’d” till ett godtagbart alternativ när man tröttnat på ”Sega rally”, ”Pure”, ”Motorstorm” och resten av den senaste generationens off road-racers.

Annars har jag hört att åkbanden på Grönan är billiga så här års.