Storartad skräck – med rörande story
Uppdaterad 2012-01-04 | Publicerad 2011-07-05
Fear 3 håller samma höga klass som originalspelet
FPS Kvalitet kan inte mätas i stresshormoner. Det hindrar dock inte spelutvecklare från att försöka.
När det första ”Fear” släpptes testade svenska speltidningen Super PLAY det med recensenten fastspänd vid en adrenalinmätare som skulle registrera hur rädd han blev av de olika spelmomenten.
Slitna skräcktrick
Problemet är väl att ”Fear” inte var särskilt skrämmande.
Det förlitade sig på trolska snorungar som glodde lömskt under lugg, ett grepp som redan då nötts ut av förra decenniets japanska skräckfilmsboom. Det är svårt att bli chockad av något som bara känns förväntat.
Spelets storhet låg snarare i hur välgjort och väl utfört det var.
Alla de där små tråkiga elementen som artificiell intelligens, kontroller, vapenbalans och de dittills tajtaste eldstriderna.
Samma kvaliteter
”Fear 3” spelar sina gamla tummade skräckkort med demoniska bakgrundsstön och blod på väggarna, och fienderna är de vanliga fabriksproducerade kommandosoldaterna.
Ändå drivs man framåt genom timmarna. Alla de ovanstående kvaliteterna gäller ju fortfarande, och här driver de en rörande Abel och Kain-story, dessutom med möjlighet att växla om rus och röj-stilen genom att spela som den psykokinetiska psykopatbrorsan.
”Fear 3” må verka rätt obetydligt. Men syna detaljerna.
Det är ju, som bekant, där som Gud bor.
Följ Spela!
Vill du också ha koll på när vi publicerat nya recensioner, förtittar, krönikor och reportage?
Du kan följa Spela på både Twitter och Facebook.
Kristofer Ahlström