Som att komma hem
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-14
En månad efter att miljonstals människor iklädda orchdräkter köat utanför nattöppna spelbutiker är det dags att summera. Och kapitulera.
Utvecklarna på Blizzard vilar aldrig. Efter förra expansionen analyserades minsta detalj. Varje quests förmåga att fängsla spelarna, varje färdighets styrka gentemot andra klasser. Allt har förbättrats i ”Wrath of the Lich King”.
Den nya karaktärsklassen ”death knight” är redan en klassiker. Fordonsteknologin har blåst liv i strider mellan spelare. Med platser som Violet Hold och trolltemplet Gun’Drak har utbudet av grottor att besöka i grupp utökats rejält. Men det är också en upplevelse att bara rida runt i glimmande kristallskogar, svävande städer och vindpinade berg där norrskenet spelar på himlen ovanför.
Blizzard har vågat ta ut svängarna som aldrig förr. De kastar sig från djupaste allvar till popkulturell satir. Ena sekunden följer man den fallne riddaren Arthas, en karaktär som ur ett grekiskt drama. Nästa är spelet fullt av humor, som de radikala miljöaktivisterna D.E.H.T.A. (Druids for the Ethical and Humane Treatment of Animals). Och genom hela expansionen löper vintern och det nordiska som ett tydligt tema, utan att ta över för mycket.
Att år 2008 hylla ”World of Warcraft”, dess elva miljoner spelare och Blizzards miljardinkomster känns inte särskilt spännande. Men expansionen överträffar de skyhöga förväntningarna. Att logga in och upptäcka ännu en del av ”World of Warcrafts” kollektiva fantasi känns som att komma hem.