De som gillar det här borde söka vård

Alfred Holmgren

helskärm

Japanerna är stolta över sin historia, men du skulle inte tro det om du såg det här spelet.

Själva regionen som ”Way of the samurai 3” utspelar sig i – ”Amana” – är påhittad, men förlagd till verklighetens Japan under Sengoku-periodens inbördeskrig. Jag är okej med den något slitna settingen, problemet är att ”Way of the warrior 3” är som att spela ett ”GTA” med gluggar i DNA-koden. I rollen som runtrännande ronin springer man småärenden, straffar tjuvar och hjälper gamla tanter hitta sina trosor. Spelvärlden är pittoresk men med en besk bismak; snart upptäcker man hur liten och osammanhängande den egentligen är. Uppdragen upprepar sig, stridssystemet är skit och avgörande ögonblick avbryts ofta av nonsens som att en oskyldig bonde snubblar in i ens klinga och sabbar allt precis när man ska skalpera en fiende.

I grunden kan ”Way of the warrior 3” sägas vara ett action-RPG, men köp för allt i världen inte det här spelet om du hungrar efter japanska rollspel (”Resonance of fate” är rätt medicin). Snarare riktar det sig till den smala skara som roas av det besynnerliga meta-spelet – det vill säga att man förväntas dra igenom äventyret gång på gång och uppfylla olika krav för att låsa upp slutsekvenser och andra bonusar. Och ja, här finns verkligen spelrum för den som vill leka feodal dubbelagent, hjälpa oskyldiga bybor mot maktfullkomliga samurajer, eller åtminstone avbefolka en hel spelvärld bara för att se vad som händer. Om och om och om igen. Men tillhör man den målgruppen tycker jag att man ska spara sina 350 kronor så man kan unna sig lite psykisk vård istället.