Lika roligt som riksdagsvalet
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-04
Man vet att Sonics karriär slutar i tårar
PLATTFORM Att spela ”Sonic adventure” är som att läsa en biografi om John Lennon, följa ett svenskt riksdagsval eller se ”Titanic”. Man vet att det kommer sluta i tårar, och det färgar hela upplevelsen.
Det här var början på vad som borde ha blivit slutet för Sonic, men som Sega dragit ut till ett oändligt lidande. ”Sonic adventure” var Dreamcasts flaggskepp, och utvecklarna vräkte på med alla inslag de kunde komma på: bilbanor, flygsekvenser, flipper, Tamagotchi-inspirerade minispel. Upplägget spretar åt fler håll än Sonics taggar.
Men faktum är att den vettlösa variationen, så här 12 år senare, kvarstår som en av spelets största styrkor. Trots att designbesluten verkar ha dragits slumpvis ur en hatt är ”Sonic adventure” mycket, mycket bättre än allt Sega kastat in Sonic i under den här konsolgenerationen.
Och så lär det förbli.
Så länge pengar prasslar och svarta siffror är finare än röda finns det nämligen ingenting som heter en värdig död i spelvärlden.