Sött men sömnigt
Uppdaterad 2012-12-18 | Publicerad 2012-01-20
Run Roo run är ett mysigt spel trots sitt dåsiga tempo
RUN ’EM UP I början av 90-talet populariserades hiphop-fenomenet ”chopped and screwed” – att remixa låtar genom att sakta ner dem till en seg, pulserande gegga. Konnässörerna avnjöt denna tillsammans med sin favoritdrink: hostmedicin blandad med läsk, en sörja som segar ner hjärnan tills den synkas med musiken.
Som GW – på kodein
2012 gör utvecklaren 5th Cell samma sak med en av 10-talets populäraste spelgenrer.
Om ”Canabalt” är Dizzee Rascal är ”Run Roo run” Leif GW Persson på kodein. Allting tycks gå i ultrarapid – istället för att rusa genom hypersnabba hinderbanor, och hetsas att begå misstag i stundens hetta, går det ut på att lugnt och bekvämt studsa förbi alla hinder.
Sekundsnabba banor
5th Cell – som gjorde sig ett namn med ”Scribblenauts” – skryter om att spelet innehåller över 500 banor, men de flesta är trots det dåsiga tempot över på några sekunder. Och tycker man det går för snabbt finns det en knapp som saktar ner kängurun. Dessutom har man dubbelhopp och en nivåskippar-knapp till sin hjälp.
Det både ser ut och är simpelt, men variationen växer när banorna strösslas med bildäck, rep och fläktar (även om vissa inslag segar ner spelandet så det nästan blir outhärdligt). Dessutom finns ett ”Extreme”-läge som är mer krävande, men det saknar fortfarande det tempo som får luften att dallra kring telefonen när man spelar ”Jetpack joyride” och ”Solipskier”.
”Run Roo run” är ett i grunden behagligt litet spel som i längden känns lite väl sömnigt simpelt.
Men det kanske blir roligare om man dricker hostmedicin.