Simpelt Star wars för Jersey shore-publiken
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-13
Alla pengar i världen kan inte rädda Force unleashed II
ACTION Syns du inte i anslutning till ”Jersey shore” finns du inte.
I spelvärlden ser vi en allt tydligare fokusering på spel vars enda säljhook är korta reklamspottar riktade mot publiken som väntar på att nästa program på MTV ska börja. Det gäller att sälja in sitt budskap med så stora ord och yviga gester som möjligt, på så kort tid som möjligt. 15 minuter av berömmelse har förvandlats till 15 sekunder.
Det här är spel som verkar ha fokustestats av av dagisbarn och dementa, spel som skeppas med alla tänkbara stödhjul och hjälpsystem, spel som direkt i titeln förklarar vad de handlar om så alla förstår.
Spel som ”Star wars: Force unleashed II”.
Devil may cry för dummies
Låt dig inte luras av att det liknar ”Devil may cry” och ”Ninja gaiden” (spelen som de flesta ångestattacker sedan 2001 kan härledas till). I själva verket är ”Wii sports” mer hardcore än ”Force unleashed II”. Klarar du av att trycka på en enda knapp om och om igen har du automatiskt klarat halva spelet (vilket man för övrigt gör på en lunchrast). Det ger dig allt gratis och ägnar resten av tiden åt att gratulera dig.
Det enda det inte ger dig är en anledning att bry dig. Bungie har gjort sig kända för sitt uttalande att alla bra spel består av 30 sekunder av underhållning som loopas om och om igen. ”Force unleashed II” följer samma princip, men hoppar över underhållningen. Om du köper det efter att ha sett en häftig trailer kommer du känna dig lurad. Det här är den moderna motsvarigheten till hur det var i spelens barndom, när boxarna målade upp fantastiska scener med drakar och riddare och damer i nöd, och själva spelen var ett par fyrkanter som studsade mot varandra i några timmar.
En fest för ögonen – bara
Den enda skillnaden är att ”Force unleashed II” är snyggt på riktigt. Eftersom huvudsyftet med det är att se bra ut i snabba reklamklipp kommer det inte som någon överraskning att grafiken imponerar. Lucasarts digitala arkitekter omfamnar fullt ut den frihet ”Star wars” ger dem. Emotönten till protagonist slaktar sin väg genom guldpläterade palats, rymdstationer med oljesvarta marmorgolv och blänkande metalliska tarmvred svävande högt bland molnen.
Om det inte hade varit under utveckling så länge hade jag varit säker på att ”Force unleashed II”-teamet snott sina designdokument från ”Bioshock: Infinite”. En boss varnar en för att förstöra för mycket av omgivningarna – ”that Nemoidian architecture is expensive” – och det är inte svårt att tro honom. ”Force unleashed II” måste ha slukat så mycket pengar att George Lucas får leva på nudlar året ut.
Tyvärr blir det aldrig mer än ett påkostat bildspel. Att dra fram som en smaragdgrön, surrande sågklinga genom floden av framstörtande stormtroopers är visserligen saftigt, men det är lätt att humöret härsknar när det enda man gör är att följa smala stigar och mala samma handfull fiender till köttfärs om och om igen. Dessutom är de större fienderna och bossarna är så bedövande att man borde spela dem innan man går till tandläkaren.
Och det kanske hade varit okej om ”Force unleashed 2” bara gjort anspråk på 15 minuter av min tid.
Tyvärr gör det anspråk på 600 av mina kronor också.