Blodet flyter i Rom & Venedig
Uppdaterad 2012-08-23 | Publicerad 2009-11-17
Bli vän med da Vinci – fly över myllrande piazzor och genom mäktiga katedraler
ACTION Flykten från verkligheten.
Det är så vi brukar se på tv-spelen: som språngbrädor som skickar oss till till platser vi aldrig kunnat drömma om att få besöka i verkliga livet.
I nio fall av tio betyder det gråa lagerlokaler fyllda med oljefat och trälårar.
Ur det perspektivet är det inte svårt att förstå varför det första ”Assassin’s creed” blev en av spelhistoriens största framgångssagor.
Världen Ubisoft lade för våra fötter – en enormt detaljrik bild av korsriddarnas Mellanöstern – saknar än i dag motstycke, ett ”GTA” med doft av rökelse och orientaliska kryddor. Ubisoft hade lika gärna kunnat bygga upp hela antikens Jerusalem på riktigt, så påkostat – och trovärdigt – såg det ut. Passande nog kretsade även själva ramhandlingen kring verklighetsflykt: en ung man som på virtuell väg skickades tillbaka till korstågens tid. Man kunde, så att säga, relatera. Och trots svidande kritik mot det repetitiva spelupplägget betalade storsatsningen sig – åtta miljoner gånger om.
Reser 300 år i tiden
I ”Assassin’s creed II” har handlingen flyttats 300 år framåt i tiden, till renässansens Italien. Men både den visuella stilen och kontrollmekaniken har överlevt tidsresan. Ezio Auditore – en ung adelsman i Florens som utsätts för en komplott – löper med oansträngd precision mellan hustaken medan oväsendet från gatans försäljare, trubadurer och kurtisaner ekar upp mellan stenväggarna.
Den största förändringen är istället att föregångarens rigida uppdragsstruktur – snoka, jaga, mörda, repetera – luckrats upp. Numera följer uppdragen storyns utveckling – till exempel att eskortera Ezios överlevande familjemedlemmar när han måste fly sin hemstad, eller att hjälpa Leonardo da Vinci att ta sig till Venedig oskadd.
Berättelsen för Ezio till häst över hela norra halvan av Italien, blodet flyter från Florens ända till Rom och Venedig. Myllrande paradgator, skuggiga piazzor och majestätiska katedraler – allt återges i utsökt detalj.
Saknar vettig dialog
Ofta slås jag av att de pastorala vyerna av olivlundar, gnistrande kalkberg och dammiga landsvägar hade passat bättre på Nationalmuseums väggar än på min.
Men inte ens det lyckas skymma den bitvis undermåliga dialogen (att alla karaktärer talar italienskbruten engelska får dem att låta som om de övar inför en ”Super Mario”-audition). 450 personer jobbade på det här spelet. Kanske borde man ha kostat på sig en som kunde skriva naturliga repliker också.
Det första ”Assassin’s creed” såg ut att bli ett av sin tids stora mästerverk, en titel att jämföra med ”Bioshock” och ”Half-life 2”. Så blev det inte.
Uppföljaren tar egentligen inga enorma språng framåt, i stora drag är det en ganska konservativ raffinering.
Det finns stunder då ”Assassin’s creed” känns alldeles för fegt och förutsägbart, då den träiga storyn hotar underminera den makalösa spelvärld Ubisoft byggt upp.
Men aldrig någonsin längtar jag tillbaka till verkligheten.
Renässans-sightseeing
”Assassin’s creed 2” är visserligen inte först och främst menat som en historielektion, men för den nyfikne finns här ändå massor att upptäcka under färden. Vid ett tillfälle erbjuds man till exempel en kort rundtur i 1500-talets Venedig tillsammans med en ung Leonardo da Vinci, som spelet igenom bistår en med sin uppfinningsrikedom. Han får dessutom sällskap av några andra kända ansikten under berättelsens gång.
Är man mer intresserad av arkitektur kan man få historisk information om berömda byggnader i flera olika italienska städer genom att trycka på Select-knappen när man beskådar dem.
Låt stan betala skatt till dig
Spelutgivare älskar att prata om nya features, och här kryllar det av dem: i ”Assassin’s creed II” kan man till exempel köpa konst, medicin, vapen och rustningar. För att finansiera detta leverne går det, något oväntat, att sponsra upprustningen av en hel liten stad – för att sedan återvända och inkassera allt större skatter i takt med att det blir fart på finanserna. Striderna har rustats upp men hör fortfarande till spelets svagare punkter.