Konsekvent & bagatellartat

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-02

I ett trångt tyskt bås försökte jag imitera en cowboy.

Det var på en spelmässa i fjol. Spelet heter ”Red steel 2”. Hjälten jag härmade hade svärd och skjutvapen. Jag hade en wiimote och Motion Plus, Nintendos hajpade tillbehör, som skulle göra svingarna och slagen oöverträffat exakta. Det senare var svårt att tänka på under det starka skenet från lamporna, med utvecklarnas blickar fästa på mig och mina misstag.

Nu, ett halvår senare, har jag fått den diskutabla äran att sätta plus på det färdiga spelet. Och ensam i vardagsrummet är jag precis lika självmedveten och obekväm som jag var i båset.

Mitt missnöje med Wii:s rörelserevolution har vuxit fram i glappet mellan mediokra – men storsäljande – shootern ”Red steel” och uppföljaren; distansen mellan mig och upplevelsen är inte mindre, utan större. Jag är inte den elegante cowboy i dramatisk dubbelknäppt kappa som poserar på omslaget, utan den fumlige spelkritikern som fäktar i luften. En traditionell handkontroll är fortfarande ett effektivare redskap för eskapism.

Det där är förstås inte studion Ubisoft Paris fel. De har övergett det gråa allvaret från ettan och ersatt det med en tjusigt tecknad neowestern där väderbitna revolvermän samsas med hennamålade samurajer. En spännande stilkrock i ett bagatellartat spel som i övrigt är mycket konsekvent: hugg, skiva och skjut. Combos belönar, ständiga uppgraderingar blockerar effektivt alla tankar på det enahanda upplägget.

Motion Plus då? ”Red steel 2” kräver tillbehöret men hade klarat sig lika bra utan det – det här är inte den exakta simulering vi ständigt får nya löften om.

Och det är ändå inte det du borde bekymra dig över. I höst ska både Playstation 3 och Xbox 360 utmana Nintendos herravälde med egna rörelsekontroller.

Tydligen har de aldrig stått och lekt cowboy i ett trångt bås i Köln.

ANNONS