Kontroversiell comeback
Uppdaterad 2012-07-09 | Publicerad 2010-12-10
Rearmed 2 retar upp både puritaner och progressiva
PLATTFORM En lektion i att göra det svårt för sig:
Reta upp puritanerna. Reta sedan upp de progressiva.
Fatshark lyckas med ”Bionic commando: Rearmed 2” att göra bådadera. Fatshark lyckas även göra ett spel som är förbannat bra, snyggt och smittande.
Det uppenbara klagomålet att rikta mot ”BCR2” är att det bygger på gammal spelstruktur, ett 23 år gammalt bygge som känns så urtida jämte dagens utbud att programkoden skulle kunna komma från en hällristning.
Som om spelglädje har ett bäst före-datum.
Chocken: det går att hoppa
Det andra klagomålet är att det nu går att hoppa i en plattformsspelserie vars kärntanke – ”A new breed of hero” – är man svingar sig istället för att hoppa.
Men även om det går att hoppa kan man, om man vill vara ultraortodox, också klara hela spelet utan att snudda vid hoppknappen en enda gång. Det finns till och med ett achievement för detta att bära på skjortbröstet för omvärlden.
Pusselmysiga bossar
”BCR2” är snyggare än sin föregångare, som i sin tur var snyggare än sitt original. Men tvåan känns fortfarande troget sina retroideal, ända ner till karaktärer som uppenbart avbildat kända skådisar (Ed Harris i ofrivillig cameo som överste, på samma sätt som översten i ”Rambo” förekom i ”Metal gear”) och bossar som parodierar kända diktatorer. Det är samma flyhänta, tajmingkrävande lindans längs välplanerade plattformsnivåer och pusselmysiga bossfighter. Till och med de nya inslagen – såsom att på avstånd från ett prickskyttetorn skjuta av banans fiender – känns som ”Operation wolf” i två och en halv dimension.
Fortfarande fräscht
”BCR2” är i princip som första ”BCR”, med skillnaden att Fatshark den här gången har haft friheten att skapa helt nya banor med ett helt nytt utseende.
Det är få förunnat att ha 23 år på nacken och ändå kännas ny och fräsch.
Kristofer Ahlström