Nya ”Forza” är vidunderligt vackert

Horizon ger oss koncentrerad racing i en öppen, glittrande spelvärld

Racing Utmaningen heter ”Mustang vs Mustang”. Men när jag kör upp till startlinjen med min gula Ford Mustang 1970 mol allena börjar jag fundera på om jag verkligen läste rätt. Jag startar loppet och beger mig mot den första checkpointen, aningen brydd. Har spelet buggat ur?

Precis innan jag kör igenom markeringen ser jag hur ett gammalt propellerplan svischar förbi mig fem meter upp i luften och lämnar efter sig en svans av rök. Jag tävlar mot ett flygplan.

Lossat på tumskruvarna

”Forza horizon” förhåller sig till sina föregångare som Indiana Jones-filmerna förhåller sig till andra världskriget. Nya utvecklaren Playground Games har lossat rejält på skruvarna som håller ihop Turn 10:s realistiska racingsimulator och placerat bilåkandet i en vidunderligt vacker öppen värld med ett glittrigt, glammigt festivaltema.

Det innebär bland annat att bilarna är aningen lättare att manövrera (speciellt på grus), vilket kommer reta gallfeber på puritanerna. Men man måste vara blind för att missa det kontexten så tydligt förmedlar: ”Forza horizon” är en arkadbetonad racer.

Djupt säreget

Därav loppen mot flygplan och varmluftsballonger (!). Därav de dansande laserstrålarna mot natthimlen, möjligheten att klocka nya vansinnestider via fartkameror på vägarna, ett erfarenhetssystem där levlandet symboliseras av en ny färg på festivalarmbandet, det närmast neonliknande solljuset mot de höstruskiga trädtopparna.

”Forza horizon” är djupt säreget, även om det går att dra paralleller till ”Test drive unlimited 2” och ”Burnout paradise”. Skillnaden är att allt här, den öppna spelvärlden, uppdragen, kringkramset, känns så mycket mer koncentrerat och fokuserat. Allt kretsar kring ett enda syfte: att få spelaren att känna sig cool.

Mission accomplished.

Jonas Högberg