Sätter ny standard

Peter Ottsjö

Grand theft auto IV: The Lost and damned är omfångsrikt

Liberty City är en stad full av händelser som passerar obemärkt förbi. Det är en stad där pojkar i huvtröjor sprejar sina protester på husfasaderna. En stad där chaffisarnas långtradare ockuperat högerfilen om natten, där hororna väntar under det nakna skenet från en gatlampa.

Det här är utvecklarna Rockstars tolkning av verklighetens New York. Och denna stad sjuder och kokar och stormar, lever sitt eget liv. I Liberty City finns det en berättelse i varje gathörn, varje bild äger en historia.

Allt handlar egentligen bara om hur Rockstar väljer att ställa in skärpedjupet.

Så när Niko Bellic – antihjälten från fjolårets fullträff – nästan stöter ihop med en fotgängare sker det i periferin. I vårt blickfång hamnar i stället en mullrande karavan, motorcykelgänget "The Lost".

Och där börjar historien om spelet som sätter en ny standard för nedladdningsbart material.

"Grand theft auto IV: The Lost and damned" är så omfångsrikt att de flesta andra utvecklare skulle sälja det till fullpris. Här får vi nya flerspelarlägen, nya uppdrag, vapen, radioshower, ny musik och minispel. Allt för under tvåhundra kronor.

Maktkamp i brödraskapet

Själva storyn är förstås central för episoden. Brödraskapet "The Lost" är på väg att slitas sönder, både inifrån och utifrån. En maktkamp mellan motorcykelgängets två ledare tar dem ner för gator från vilka det inte finns någon återvändo. Berättelsen tvinnas skickligt samman med Niko Bellic hämndresa i Liberty City och omges av sedvanligt underhållande samhällssatir.

Samtidigt är det lätt att se "The Lost" som en metafor för Rockstar själva. De inre kreativa striderna mellan cheferna. Och den yttre fienden – politiker, föräldraföreningar och andra gaphalsar – som hos "GTA"-skaparen odlat utanförskap och svetsat brödraskap. Att "The Lost and damned" innehåller en scen med en blottad penis är både en provokation och ett pr-trick. Jag skrev om det digitala könsorganet i en notis, den tillhör onsdagens mest lästa på aftonbladet.se

Det är samma sak med Dave Grossman. I verkligheten är Grossman en författare som hävdar att tv-spel gör folk till mördare. I spelet finns en karaktär med samma namn som brödraskapet lurar att ta meskalin.

Uppdragen bra men förutsägbara

Problemen med den här nedladdningsbara episoden börjar och slutar med dess kärnverksamhet – uppdragen. De är många till antalet och de är nästan alltid underhållande. Men man märker att Rockstar kämpar med att hitta variationer på sina eldstrider och biljakter. Här finns en briljant referens till "Gudfadern" – eldstrid, tullbås, blodbad – men bortom igenkänningens pojkaktiga leende är allt bara varianter på samma sak. Att förnya uppdragen är en av de största utmaningarna spelserien står inför framöver.

Transportsträckorna brukar vara föremål för diskussion bland fansen, men här fyller de en tydlig funktion. Att motorcykelgänget åker i diamantformation genom Liberty City känns helt naturligt och dessutom får vi ägna oss åt ett minispel under tiden. Uppdragen är också, mer generöst än tidigare, försedda med checkpoints.

Med Liberty City har Rockstar byggt en stad full av möjligheter. Vi vet att ännu en nedladdningsbar episod är i antågande, men det bör inte stoppa där. Här finns otaliga berättelser om människorna på fel sida spåren.

Efter runt tio timmar börjar eftertexterna rulla, till tonerna av en underbar Rod Stewart-låt.

Den heter "Every picture tells a story".