Glömt redan i morgon

Alfred Holmgren

”Giana sisters” kallas ett ”kultspel” på boxens baksida. Det är att tänja begreppet så långt att det nästan blir genomskinligt.

”The great Giana sisters”, som originalet hette, släpptes 1987 till dåtidens hemdatorer och salufördes med ett extremt flummigt omslag och slagropet ”The brothers are history” (läs bröderna Mario och Luigi).

Istället blev det systrarna Giana som gick till historien – för att deras skamlösa ”Mario bros”-kopia till debutspel belades med försäljningsförbud så fort Nintendo fått nys om det. Det är också den enda anlendingen till att någon minns ”The great Giana sisters” idag. Det, och att det mäktigt melankoliska titelspåret blivit en av chipmusikens evergreens.

Med tanke på att systrarna Giana haft 23 år på sig att planera sin hämnd känns det märkligt att de inte kunde åstadkomma något mer omstörtande än det mjäkiga ”Giana sisters DS”. De vågar inte ens kalla sig ”The great” längre. Dessutom verkar bara en av systrarna ha överlevt tills idag. Grafiken är omritad, banorna nya, musiken omarrangerad av någon glad optimist som trodde att han skulle kunna förbättra ett av spelhistoriens mest berömda soundtracks. (Det kunde han inte.)

Myten om ”The great Giana sisters” lever för alltid vidare på Ebay och spelkonserter världen över.

”Giana sisters DS”, däremot, kommer ingen minnas ens imorgon.