Nostalgin spökar mer än spelet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-13
Ghostbusters: The video game
Det är bara nostalgin som spökar. För spelmässigt är det nästan mer som talar mot ”Ghostbusters” än för: Bill Murray går runt i sömnen och talar in repliker, grafiken är inte särskilt imponerande och att trava runt med PKE-mätaren mer bökigt än kittlande. Men känslan sitter ju där. Känslan när man med protonstrålen styr en osalig ande ner i förvaringsboxen är en dröm som väntat i 25 år på att få förverkligas.
Allt spelar skamlöst på franchisen: det är Slimer och Marshmallowmannen och Times Square-duster. Men publikfrieriet är befogat: ska man göra ett licensspel så ska man utnyttja licensen.