Som hämtat ur en kioskroman
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-02
”När du är klar med ’Metroid: Other M’ kommer du ha lärt känna Samus Aran på ett helt nytt sätt”, säger Nintendo.
Det får man redan i introt, när kameran girigt sveper över hennes våtdräktsklädda kropp.
Storheten med ”Metroid”-spelen har alltid varit att Samus själv alltid varit lika mystisk som de mörka grottor hon utforskat, en vandrande gåta med ett massförstörelsevapen på armen. I debutspelet fick man inte ens veta att hon var en hon förrän äventyret var avklarat. Nu kläs hon istället av bit för bit – ibland bokstavligt talat – i oändliga dialogsekvenser som hämtade ur en kioskroman.
”Other M” för annars tankarna till ”Shadow complex”, i sig en kopia av ”Super metroid”. Den roligaste skillnaden är att man rör sig i 3D istället för på ett platt plan. Den tråkigaste är att man inte längre har två analoga spakar att styra och sikta med. Faktum är att man inte har en enda. ”Other M” spelas genom att man håller Wiimoten som en NES-kontroll, vilket innebär att man inte har full kontroll över åt vilket håll man siktar. Men striderna är åtminstone inledningsvis så simpla att man bara behöver gå rakt fram och hamra på skjutknappen.
Det är dock inte problemet. Problemet är att ”Other M” på bara en halvtimme lyckats reducera Nintendos starkaste, mest enigmatiska karaktär till en kurvig kliché som kallas ”princess” av sina manliga kollegor.