Hjärndöd nostalgikick

Alfred Holmgren

helskärm

För fem år sedan trodde vi att tåget hade gått för gott för rälsskjutar­genren. Då bestämde sig Nintendo för att släppa en konsol som heter Wii. Och plötsligt fylldes tabellen med nya avgångar.

Så kallade hardcorespel är notoriskt svårsålda på Wii – fråga bara människorna bakom ”Madworld” och ”No more heroes” – men rälsskjutarna, spelen där allt är automatiserat förutom var man siktar och trycker av (tänk ”Duck hunt”), har här funnit sitt naturliga hem. En Wii-kontroll är ju på sätt och vis en mångsidig ljuspistol i sig.

Att genren har anor från tv-spelens barndom säger dock en del om hur modern den känns idag. ”House of the dead: Overkill” och ”Resident evil: ­Umbrella chronicles” har visserligen redan fläskat ut mejandet av monster med vapenuppgraderingar och hemliga banor. Men det största steget tog ”Dead space: Extraction”, med sin klibbiga atmosfär, effektfulla grafik och faktiska försök till ­regi (ett inslag vars vikt inte direkt överskattats i tidigare spel).

Det är ingen tacksam akt att följa för ”Resident evil: Darkside chronicles”. Att plöja sig igenom ytterligare några kapitel av det likt mögelsvamp växande ”Resident evil”-mytoset är mer trivsamt nostalgiskt än skräckinjagande, och spelet känns fortfarande lika hjärndött som de zombier man maler ner till färglös färs. Det gäller både storyn och den faktiska spelmekaniken, som är så traditionsenligt monoton att blodet i fingrarna sinar långt innan ammunitionen gör det.

Kanske har tåget ännu ­inte gått för den här sortens spel. Men frågan är om ­inte ”Dead space: Extraction” bokade den sista sittplatsen.