Spelet tar Beatles in i 2000-talet

Peter Ottsjö

”The Beatles: Rock band” är vacker nostalgi för fansen.

Och en påminnelse.

Världen behöver någon som vågar säga ”All you need is love”.

Några tecken i tiden.

På hallmattan hemma möts jag en kväll av en tidsskrift från sverigedemokraterna. Som om det vore den mest självklara sak i världen. Rasism förklätt till enkäter med unga glada kvinnor.

Mona Sahlin skriver på Aftonbladets debattsidor att Sverige halkat efter. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa.

Ockupationen av Irak pågår fortfarande, i torsdags dog sex personer och 85 skadades.

Jo, vi behöver The Beatles igen.

Långt mer än som ett minne. Långt mer än som ett tv-spel.

Med ”The Beatles: Rock band” blir världens största popgrupp digital.

Men redan 1967 använde bandet tekniska framsteg till något större än nostalgi. Den 25 juni det året direktsändes det första internationella tv-programmet via satellit. ”Our world” döptes det till. Artister från nitton länder uppträdde inför 400 miljoner människor.

Vietnam-kriget rasade när The Beatles sjöng ”All you need is love” inför hela världen. ”Min konst är tillägnad förändring”, sa John Lennon i en intervju några år senare.

Hur hade minnet av bandet sett ut om de splittrats före 1966? Beatlemania förstås, de unga kvinnornas öronbedövande tjut. Erövringen av USA. Ett rasande begåvat popband.

Men hade vi då behövt dem som mer än ett minne?

Med albumet ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band” från 1967 tonsatte de en hel era. ”The summer of love” samma år, hippierevolutionen med utgångspunkt I San Fransisco, polariserade Amerika. Revolutionen ledde till värdefulla framsteg för svarta, för kvinnor och för homosexuella. Men samtidigt valdes Ronald Reagan till guvernör i Kalifornien, George Bush till kongressman i Texas. Det nya konservativa USA tog form jämte människor som världen över demonstrerade mot Vietnam-kriget. En polarisering vi lever i sviterna av än idag.

Men minnet av 60-talet är ungdomsrevolten mot förtryck och orättvisor, om än klätt i drogromantik och psykedeliska mönster som just ”Sgt. Pepper” både lät och såg ut som.

Och John Lennon sa som det borde vara, i låten som specialskrevs för ”Our world”. Hela sanningen på fem ord. ”All you need is love”.

Vem säger så idag?

Det är en ny tid.

Att ”The Fab Four” nu släpper sin musik digitalt är efterlängtat. Att de gör det via tv-spelet ”Rock band” är inte så sensationellt som det verkar. Det är en ny tid där den viktigaste frågan för unga tycks vara att konst ska vara gratis.

Så spel- och musikvärlden har gått samman, inte bara för fansens vilja att återupptäcka sina favoritband genom att ”spela” deras musik. Utan också för att musikspelen och dess instrument är svårare att piratkopiera.

The Beatles är återigen i blickpunkten för en era. Spel är på väg att passera både film och musik som det främsta kommersiella nöjet. Och med ”Rock band” spänner de en båge över de årtionden som passerat sedan The Beatles framförde ”All you need is love”.

Det vore för enkelt att säga att protesttågen mot förtryck och orättvisor bara övergått i näthat och krav på fri nedladdning.

För sanningen är ju aldrig enklare än svår.

Ungdomsrörelsen som lotsade Barack Obama till Vita Huset – med internet som mötesplats – känns som ett eko från 60-talet.

”The Beatles: Rock band” är mest nostalgi.

Inte mycket mer än en bild av ett minne.

Men det är ett skickligt och detaljerat hantverk. En biografi över bandet man själv spelar sig igenom.

Fast inte bara det. Den äldre generationen, de som varken spelat ”Guitar hero” eller ”Rock band”, talar hellre om de nya cd-utgåvorna som lanseras samtidigt. I själva verket är ”The Beatles: Rock band” den verkliga juvelen.

Album som ”Abbey Road” och ”Revolver” låter fortfarande moderna. Men att spela bandets låtar är en återupptäckt, oavsett om det handlar om ”I want to hold your hand” eller ”Lucy in the sky with diamonds”. Via de noter som glider fram över tv:n ser man plötsligt byggstenarna till den musik som satt sin prägel på nästan all pop efter 60-talet. Man koncentrerar sig på enskilda partier vilket paradoxalt nog ger ny insikt i helheten.

Kanske ska man nöja sig med denna återförening. Och denna förening mellan två eror. Samtidigt kan man inte låta bli att längta efter ett nytt The Beatles, nu när man påminns om det gamla.

”All you need is love” ingår inte i ”The Beatles: Rock band” men släpps för nedladdning senare i höst.

Intäkterna går till Läkare utan gränser.