Ett universum för de starkaste
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-03
Eve online
Rymden känns oändlig. Otaliga solsystem sträcker sig från galaxens hjärta, fyllda av malmrika asteroider, gnistrande stjärnstoft och iskallt mörker. Här kämpar tusentals fraktpiloter, rymdpirater och diplomater varje dag om makt och rikedom.
Och bakom spakarna på varje skepp sitter en levande människa.
”Eve”-spelare är för nätrollspelare vad nätrollspelare är för vanliga människor.
Isländska utvecklaren CCP har aldrig strukit någon medhårs, aldrig gett avkall på sin vision. Det har gett spelet ett rykte om att vara svårtillgängligt och navelskådande, endast till för de mest fanatiskt dedikerade spelarna.
Efter några års nättillvaro är spelet nu släppt i butik med riktig skiva och kartong. Men räkna inte med att ”Eve online” blivit folkligt för det. Inlärningskurvan är skyhög. De som vant sig vid ”World of warcrafts” färgglada landskap och pedagogiska symboler kommer att förtvivla efter en timme i ”Eve”.
Men i rymden kan som bekant ingen höra dig skrika.
Vill man utforska grafiskt imponerande planeter eller öva sitt avtryckarfinger i snabba rymdstrider ska man söka sig någon annanstans. ”Eve online” är på många sätt en abstrakt upplevelse. Mycket handlar om att studera marknader och skeppsutbud, eller att färdas långa sträckor genom galaxens tomhet. Ibland känner jag att det knappt är ett spel jag spelar, utan ett alternativt universum där bara de starkaste överlever. Men det är en fascinerande plats som lever ett eget liv.
På nätet kan man läsa om den senaste politiska utvecklingen. Händelserna i spelet nyhetsbevakas precis som på riktigt. Ett stort bolag störtas inifrån av agenter från en konkurrent. I en annan del av galaxen sprängs en stjärnkryssare som tagit hundratals spelare flera månaders arbetstid att bygga. Och många parsec bort väntar outforskade solsystem dignande av mineraler.
Det är händelser som dessa som visar att ”Eve online” mer än något annat är ett spel mellan människor. Det är spelarna själva som styr krig och politik, i stor mån vilka uppdrag som finns tillgängliga och var det är farligt att vistas. Det är också anledningen till att spelet inte bara har överlevt så pass länge, utan också långsamt växt sig större. Där spelarna i andra spel väntar på att bli serverade tar man i ”Eve” för sig. Den som inte inser det riskerar att fara vilse bland galaxens tusentals stjärnor, eller sluta med ett skepp sprängt i småbitar av pirater.
”Eve online” är fullt av potential. Men det kan – trots rymdens storlek – kännas lite klaustrofobiskt att aldrig kunna lämna sitt skepp. Att kunna kliva in på en rymdbas och ta ett järn med några luttrade fraktpiloter på restaurangen vid slutet av universum vore fantastiskt.
Men med tanke på den hastighet spelet utvecklas i blir det kanske verklighet om några år.